Rapport från ölfestivalen i Nacka

När du läser det här har alltså Stockholm Beer and Whisky festival i Nacka Strand gått i mål för 22:a säsongen i rad. Under två helger, torsdag till söndag, har entusiaster och branschfolk tagit del av de senaste brygderna och de nyaste trenderna.

Bloggen har i år tyvärr inte haft möjligheten att själv besöka mässan, men här kommer ändå en liten personlig rapport signerad Bosse Brink. Bosse, som under många år skrivit om öl i SvD, uppskattar en fyllig ale, men är inte helt såld på den IPA-våg som nu sköljer över landet:

Hulken? Nej, krögaren Boban Tosic.  Bild: Bosse Brink

Sällan har väl en trend slagit igenom så totalt, vissa säger brutalt, inom bryggeribranschen som senare års vurm för IPA, India Pale Ale.

IPA är en brittisk innovation från 1800-talet då ett öl med hög alkoholhalt och kraftigt humlat började bryggas. Kombinationen skulle säkerställa att brygden klarade den långa resan till kolonin Indien.

De senaste decennierna har IPA blivit en populär ölsort i USA och för några år sedan steg också intresset för detta smakrika öl i Sverige.

Nu har i stort sett alla svenska bryggerier, såväl stora jättar som Carlsberg och Spendrups som floran av framväxande mindre bryggerier, satsat på IPA. Detta fenomen kunde beskådas och avsmakas på årets dryckesfestival i Nacka strand, Stockholm Beer and Whisky Festival.

IPA och återigen IPA bjuds ut i montrarna. Hundratals sorter. Och konsumenterna har lydigt hängt på trenden.

­”Nu har Svensson upptäckt IPA, det är nästan så att det blivit den nya Stor stark”, resonerar branschfolket. Och de flesta är övertygade om att detta inte är en övergående trend även om den stigande efterfrågan kommer att plana ut.

Amarillo, Cascade, Centennial är några av de humlesorter som smaksätter IPA-ölet och får gommen att vibrera av blommiga, kryddiga toner. Ibland tycks bryggmästarna gripits av humlemani och tillsatt alltför stora mängder av de smakstarka sorterna.

Norska bryggeriet Lervig överraskar med välbalanserade brygder i pale ale-stilen: Lindy Jack är kraftfullt bittert men relativt mjukt och torrt som fnöske. Samma bryggeris Rye IPA är också gott, rågmalten skänker karaktär och stadga.

Svenska S:t Eriks IPA har en lättare smak, är inte lika tungt humlat som många andra sorter, är både maltigt och fruktigt med lång aromatisk efterbeska. Förtjänar ett högt betyg.

Ett amerikanskt fynd som nyligen introducerades på Systembolaget är Modus Hoperandi. Bryggt vid SKA Brewing i ”ölstaten” Colorado. Ett kraftfullt öl med skön humlebeska som inte går till överdrift samt fruktiga citrustoner. På Systemet finns ytterligare ett Coloradoöl, underbara Dale´s Pale ale som starkt rekommenderas.

Efter att ha avnjutit ett antal kraftfulla ale kan det vara klokt att avsluta festivalbesöket med en ljus pilsner.

Krusovice Imperial. Pilsner Urquel och Warsteiner – tre av Tjeckiens och Tysklands bästa exponenter för det beska pilsnerölet. Vad mer kan man begära?

Faktum är att dessa ljusa, friska och torra brygder, Urquel från träfat i jätteformat, kan upplevas som katharsis för gommen efter ett relativt långt utforskande av IPA-sortimentet.

Som krögaren Boban Tosic påpekar efter att ha hällt upp en färsk Urquel från träfatet.

– Man kan bli trött på IPA. Eller som jag säger ibland: IPA, det betyder Idiot Pale Ale.

Bosse Brink