Med kylan kommer glädjen

Jag lyssnar på kroppen och byter ut hårda träningspass mot sköna promenader. Foto: privat.

Idag är det kallt ute! Förlåt till alla er som gömmer er i många lager av varma kläder – men själv tog jag en extra lång promenad till skolan imorse och njöt av att luften är frisk att andas. Högtryck i kombination med snö är som lyckopiller för mig!

Annars känner jag mig tyvärr lite ur form just nu, kroppen är inte lika pigg som den brukar. Jag är livrädd för att dra på mig någon allvarligare åkomma nu när det är mindre än fyra veckor kvar till start, därför gör jag mitt bästa för att mota tillbaka alla basilusker. Algpulver och ingefära till morgonfilen, vitlök till lunchen, massor med frukt till mellanmål och kvällsté med honung tror och hoppas jag kan hålla mig kvar med i matchen. Idag blev det därför en extra vilodag och istället för träning en skön promenad med en kär kompis.

Skönt att värma låren bakom en täckkjol! Foto: privat.

Lagom till det att kylan slog till blev jag med en täckkjol – en miniskirt från Skhoop. Den är lagom stor (alltså inte för lång ner på höften), varm och det känns som att man kan röra sig obehindrat i den! En hit de dagar som det blir kylslaget i skidspåret, eftersom jag kan tycka att det blir bylsigt att ha långkalsonger på sig under skidbyxorna.

Mini-skirt från Skhoop.

Äntligen på skidor igen

Lyrisk tjej på sjön Kottla på Lidingö. Foto: privat.

Äntligen en skidtur i Stockholm avklarad! Närmare bestämt på Lidingö och på sjön Kottla. Där fanns ett spår på 3 km som jag gled runt på i tre timmar. Och det var så fint. Strålande väder och eftersom jag aldrig kört på en sjö förut jublade jag över känslan över att kunna staka hur länge som helst. Jag har läst om att det finns en naturlig pendlingsrörelse att eftersträva i överkroppens rörelser och jag tycker att jag fick in den. Jämn takt, stöd i magen, hög höft och långa rörelser – i en fin harmoni stundtals. Som om att Vasaloppet kan bli en dans på rosor! (Det där kan jag få ångra att jag skrev senare).

En inspirationsbild för stakningen! Här finns något att eftersträva. Foto: Langdskidakning.info.

Vad jag behöver finjustera mest är stavisättningen. Den ska ske med armarna tätt intill kroppen och i en 90-gradig vinkel. Jag flaxar lätt med armarna och får en felaktig vinkel mot marken. Och så måste jag komma ihåg att våga trycka i hela foten när jag diagonalar. Ja vågar – ibland duttar jag bara med min framfot (när jag diagonalar) trots att jag vet att mina ben är kraftpaket i jämförelse med överkroppen.

En grej till – nya jackan var fantastisk. Nej jag vill inte (och har inte råd med) att bli en prylnörd, men det var så skönt att inte svettas som ett ånglok efter någon kilometers åkning.

Det känns lite lustigt att åka tunnelbana i skidmundering. Men det fungerar bra, till Kottla kan man komma med Lidingöbanan och behöver bara promenera cirka 100 meter för att nå skidspåret. Foto: privat.

Ljuvliga skiddagsmorgon

Jag älskar att lägga fram understället bredvid sängen kvällen innan en dag på skidor och att på morgonen kliva i det och tassa upp och koka gröt och förbereda matsäck. Det är liksom en liten ritual jag har – att äta ordentligt till frukost och se till att jag har färdkost med mig. När jag var i fjällen med mina vänners familjer som yngre kunde andras föräldrar bli chockade över att jag var så förtjust i gröt och åt som en häst till frukost. Sån är jag, men jag skulle våga säga att denna uppladdning brukar göra så att jag står mig ett tag och inte ber om fikapaus först av alla i gänget.

Idag bär det antagligen av till Lidingö. Håller tummarna för gott före! Och för att flera än jag får nöjet att spendera dagen på skidorna!

Fyll på energidepåerna!

När jag äntligen kommit igång med att ta mig an de där distanspassen är det viktigt att se till att ha med sig något att fylla på energidepåerna med. Det vill säga något snacks att ha med sig ut i spåren och äta då och då, kanske varje timme om man ska hålla på länge. Jag har hört att det sämsta man kan göra under ett långlopp är att pröva på något nytt, gällande såväl kläder som vad man stoppar i magen. Därför tänkte jag från början prova på lite olika energigivande snacksvarianter för att hitta min favorit till Vasaloppet, men senare har jag upptäckt att alla former av kolhydrater smakar ljuvligt under och efter ett ihärdigt skidpass. När det närmar sig Vasaloppet kommer jag dock kanske att prova på någon form av energigel, men det är lite för dyrt och tidigt att prova på ännu.

För några veckor sedan bakade jag ”Runes energikakor” enligt receptet:

  • 1 del sirap
  • 1 del socker
  • 1 del grädde
  • 7 delar havregryn
  • Lite russin, nötter eller choklad

Koka sirap, socker och grädde tills det klarar knäckprovet, det vill säga tills man kan rulla en liten kula av smeten som droppats i ett glas kallt vatten.

Blanda i havregryn och bred ut på en plåt och lägg i kylen en stund innan kakan skärs i  bitar av valfri storlek.

Kuriosa: Originalreceptet uppfanns av långdistanslöparen och äventyraren Rune Larsson (därav namnet Runes energikaka) då han arbetade på artilleriets officershögskola.

Jag skar kakorna i olika stora bitar som kan passa olika pass (beroende på hur hårt och länge jag kör). Sedan rullade jag in dem i smörpapper. De ligger bra i fickan och i vallaväskan, smakar gott och ger bra energi (bra med snabba kolhydrater från knäcken och långsamma från grynen). Om man inte har lust att koka ihop kakorna själv finns de även att beställa. Jag gjorde en rejäl sats och förvarade en del i frysen, men de kakor som jag inte frös in smakar helt okej också nu några veckor senare.

Vad stoppar ni helst i magen när ni är ute och åker? Borde man ha med sig energidryck också?

Ett nödvändigt uppbyte

Jag har länge hållit ut i min älskade skaljacka (som jag har på bilden här till höger) när jag åkt skidor och sprungit, men måste till slut ge mig och inse att den inte är lika funktionell när man ägnar sig åt jobbiga aktiviteter som när man sitter i en skidlift eller när det spöregnar. För svettig har jag definitivt blivit när jag åkt med den på mig, det räcker med en mindre uppförsbacke så har ångan stigit upp genom kragen och hamnat på mina skidglasögon, som i sin tur fått ett lager av is på sig. Inte bra på något sätt och vis. Himla irriterande, speciellt eftersom jag också snabbt blivit kall när jag tagit en paus.

Därför är jag eld och lågor över att på prova min nya jacka från Craft, en Performance XC Light Jacket, som är till för skidåkning. Den är i soft shell material och vindtät på framsidan. Dessutom är den blommig på ryggen, typiskt sådant som får mig på bra humör.

Det känns som att det är mycket snack och mindre verkstad på den här bloggen just nu. Tyvärr har det inte blivit något åka av i veckan, främst på grund av logistikproblemen med att kånka skidor till skolan och att jag kommit hem så sent varje kväll. Jag har tränat en hel del annat men till helgen är det äntligen upp till bevis på skidorna. Då blir det Stockholmsdebut för min del och säsongsdebut för min pojkväns del. Åh så jag längtar!

Aktivera stakarmusklerna!

En tuff kvart för bålmusklerna med Nike Training Clubs program ”Core crunch”

Efter en timme på rullskidor kände jag att armarna inte hade så mycket mer kvar att ge, men att magen inte riktigt fått vad den tål. Jag hoppade av skidorna, gick hem och la mig på vardagsrumsgolvet och brände av ett pass med appen Nike Training Club.

Tidigare har jag bara bläddrat igenom de olika övningarna som finns att tillgå för att få inspiration på gymmet, men idag körde jag ett 15 minuters pass ur kategorin ”Get focused” och  ”Core crunch”. Under hösten har jag tränat en hel del olika plankor och core-övningar på gymmet, men tji fick jag när jag fem minuter in i passet låg och stånkade på vardagsrumsgolvet. Nu bränner det gott i magen! Om man stakar korrekt är det inte bara armarna utan även magen/bålen som får slita. De är ju större muskelgrupper som (förhoppningsvis) håller längre utan att bli trötta under Vasaloppet. Borde antagligen använda NTC-appen oftare för att bygga en core stark som stål…

Den här övningen – ”Ball slam”, tipsade en läsare mig om. Den tar också bra på ”stakarmusklerna”, tycker i alla fall jag efter ett antal repetitioner på gymmet (och bollar som flyger över halva lokalen :)). Det syns inte så bra på bilden, men man slår bollen (typ en medicinboll med studs i) i marken så hårt som möjligt och fångar den när den studsar i golvet. Armar uppåt sträck och studsa på så länge du orkar! Desto tyngre boll – desto större utmaning såklart. Jag brukar försöka stå stabilt på golvet hela tiden, så att det bara är överkroppen och armarna som får arbeta.

Psst, kolla på skidspar.se, det är många spår, till och med i och runt Stockholm, som är på G nu!

Har någon flera tips för att träna stakarmusklerna utan att stå på skidor?

Inför bra skiddagar

Jag har ännu inte besökt konstsnöspåret i Täby. Det är något omständigt för mig att ta mig dit, eftersom att jag inte har någon bil och inte heller någon dusch på skolan. Kan därmed inte kan duscha efter att ha åkt på vardagsförmiddagar, vilket jag skulle föredra eftersom det är ljust ute då. Annars ser det ljust ut – man kan åka Roslagsbanan till Täby kyrkby och sedan promenera någon kilometer till spåret. Se på karta vart spåret ligger här. Det och lite annan information fick jag idag från den förening som driver konstsnöspåret.

Idag har de tre klassiska spår på cirka 4 km varav 450 meter i början och 500 meter på slutet är konstsnö. Enligt uppgift från en åkare är det gräs på några ställen, men det är inga problem att åka. Dock så rekommenderas vad jag sett andra på Facebook kalla ”Stockholmsskidorna”. Några sådana äger jag tyvärr inte. Men förhoppningsvis hinner snötäcket växa tills det att jag kan åka dit om ett par dagar!

Så länge roar jag mig med att köra dubbelpass på Friskis – idag blev det spinning och cirkelfys. Till min glädje blir jag inte så trött efter två ganska hårda träningstimmar, inte i jämförelse med hur jag blev det i början av hösten! Gott! Dessutom har jag sett till att min bättre hälft försetts med längdskidor idag. Alltså bådar allt för bra skidhelger framöver!

Har någon varit och åkt i Täby och kan recensera spåren där?

En skänk från ovan!

Snöuppdateringar på Täby Konstsnöspårs Facebooksida. Här: glädjebesked!

En skänk från ovan – ja det är den snö som har fallit ner över Stockholm sedan i lördags kväll. Därmed är jag  bönhörd – möjligheten att få göra debut på skidor i storstaden verkar komma allt närmare och dessutom kan jag gömma undan rullskidorna! Jippie!

Jag hade planerat att åka rullskidor på Ekerö igår, men det var isigt som attan på gatorna, så jag körde 2 timmar på gymmet istället. Roddmaskin och styrka för rygg och mage. Svider fint i diverse muskler idag! Under min välförtjänta vilodag sitter jag och undersöker hur jag kan transportera mig till golfbanan i Täby norr om Stockholm. Täby konstsnöspår har en suverän Facebooksida där de ofta uppdaterar sin status på spåren. Jag tror att de har fördubblat längden av sina spår under ett dygn nu.

”Kroppens geni” – Marit, Petter och skidåkningen som lidelse av Sverker Sörlin.

Förhoppningsvis snöar det mer i Stockholm inatt. SMHI lovar mer snö nu än vad de gjorde för ett par dagar sedan (väderprognoser med 0,0 mm nederbörd är det tråkigaste som finns). Jag ska börja läsa ”Kroppens geni” som godnattsaga och drömma om att det är ett winter wonderland utanför fönstret när jag vaknar imorgon.

Hur blir jag charmad?

Att stå på rullskidor igen efter att ha några skidmil i kroppen var både en positiv och negativ upplevelse. Det positiva var att jag kände att min teknik fått sig ett lyft. Känslan av att jag gled mer när jag diagonalade infann sig, precis som att jag aktiverar magen bättre under stakningen. Win!

Det som inte var så roligt: För det första så åkte jag inne i stan, bredvid Kristinebergs tunnelbana, och det är kanske inte att rekommendera. Underlaget var grusigt och just som jag fått fart så tvingades jag vända för att gatan tog slut. Dessutom bjöd jag på underhållning till ett helt dagis och många tunnelbanepassagerare när jag stundtals vinglade fram som Bambi på hal is. (Saken var den att jag inte riktigt hann lägga tid på att åka ut i förorten för att leta bra vägar). Sedan upptäckte jag, efter att ha åkt på snö med ett par bra stavar, att de stavar som jag låtit gå i arv till rullskidestavar är usla. Jag kan nästan se hur de böjer sig när jag slår dem i asfalten (yes, det är den ansträngningen som behövs för att jag ska få ”fäste”).

De gula är mina gamla stavspetsar som jag bytt ut mot de svarta för att kunna använda stavarna till rullskidor.

Jag har alltså inte riktigt charmats av rullskideåkningen ännu. Jag får ont i händerna och känner mig obalanserad (övning ger färdighet såklart!). Men så länge snön lyser med sin frånvaro ska jag lägga energi på att låta rullskidorna bli till ett nöje. Jag har lyckats fatta tycke för både roddmaskninen och löpning i stadsmiljö under hösten, rullskidorna borde inte vara chanslösa… hoppas jag.

Är det någon som har några tips på hur man lär sig tycka om att åka rullskidor och vart det finns bra vägar i Stockholm?

Min skidutrustning

De röda är mina nya skidor, de blåa är mina gamla. De nya har hela 4 gånger belag bättre än de äldre.

De mörka pjäxorna är mina gamla, de vita mina nya.

Det började med att jag skulle uppgradera mina skidpjäxor, eftersom en första anblick på de jag hade tidigare fick mig att tänka ”Barnen på Frostmofjället” och inte ”Wow, snabba pjäxor”. De är ett par mjuka och sköna pjäxor som jag haft god användning för, men de klassar helt enkelt inte för ett Vasalopp. Jag tog med mig en pjäxa till sportaffären för att köpa en ny med samma bindningssystem.

Inne i affären förklarade jag mitt ärende och jag fick frågan om resten av min utrustning var av samma kvalité som pjäxan. Jo, så var det – allt kom med i ett paket för sisådär fem år sedan. Jag fick berättat för mig att ”Du skulle nog komma runt Vasaloppet på de skidorna, men det skulle inte glida så bra”.

Jag gillar mina gamla skidor, och har hört att det viktigaste är att man känner och trivs med sin utrustning under ett Vasalopp. Men efter att ha fått en snabb genomgång i belag och vallning insåg jag att det skulle krävas ett hästjobb för att få vallan att sitta kvar i nio mil på mina gamla skidor. Ett hästjobb som jag själv inte är kapabel till att utföra.

En halvtimme senare klev jag ut ur butiken med en ny skidutrustning. Det kändes ändå rätt bra. Skidorna är ett par ”Classic Race” från Atomic med ett par ”Rottefella” bindningar och pjäxorna är ”Amica” från Madshus.

Lite senare har jag även uppgraderat mina stavar till ett par betydligt styvare och lättare från Madshus. Man kommer trots allt att lyfta dem ett antal gånger under Vasaloppet.

Min budget för Vasaloppet har vidgats en hel del under uppladdningens gång, men hittills har min nya utrustning levt upp till förväntan och jag ser det som en investering eftersom jag planerar att åka skidor många vintrar framöver!