Vasaloppet

Michael Öh

Michael Öh

Det känns att jag åkte skidor igår. Rejält. Gjorde en snabb kontroll och hittade väl egentligen inte så mycket som inte gör ont i kroppen. Ryggen känns som att jag fått två färska Skogaholmslimpor inopererade i nedre delen. Tummarna har jag förfrysit lite och ansiktet känns lite stramt. Övre delen av ryggen har fått mycket stryk också och ljumskarna känns stelopererade. Annars har jag klarat mig ganska bra. Problemet igår var kylan. Det var riktigt skönt att höra från de rutinerade skidrävarna i spåret igår att det här var riktigt tufft och att det var segt i spåret. De hade ju kunnat sagt tvärtom och jag hade trott på dom. Jag hade ingen aning. Men loppet igår gav mig mycket bra erfarenhet inför kommande månads träning. Det blir mer stakningsträning. Eller, framför allt mer träning.

Vi fick bra hjälp av vid vallningen av Sauer. Foto: G. Helgesson


Loppet gick helt ok för mig. Med tanke på att jag inte kan åka skidor och bara åkt fem mil innan så får jag vara ganska nöjd. Nu tror jag dock inte att det räckte till att komma in i en seedningsgrupp som var mitt mål men med lite mer träning så ska jag nog kunna klara det innan det är dags för Vasan. Jag startade ganska lugnt och ”bevakade” min position i fältet. Tempot var helt ok. Efter två km kom en ganska lång och tuff backe som jag klarade ganska bra, men det var jobbigt. Mina skidor gled ok och jag hade riktigt bra fäste. Men det skulle det vara med tanke på att vi vallade till 02.00 på fredagskväll. Hela första varvet gick ganska bra. Var rätt varm och hade bra krafter. Lite ont i magen kanske och jag spydde efter andra vätskekontrollen. Munnen kändes som efter en tandläkarbedövning och det fastnade is överallt.

Man kan se på bilden hur kallt det var, speciellt på Erik. Foto: Micke Öh


Det var på andra varvet som det började bli tungt. Backen var något tyngre men gick ok. Nu började jag också frysa rejält om händerna. När känseln helt försvann i tummarna var jag tvungen att stoppa stavarna under armarna och körde någon kilometer utan stavar för att få tillbaka lite känsel. Så fick jag hålla på sista milen och tappade väl lite tid på det. Men totalt sett är jag nöjd.

Så här såg jag ut fem minuter efter målgång. Foto: Sauer


Sista milen funderade jag allvarligt på vad jag höll på med men nu en dag senare känns det rätt ok.

Nu 35 dagar kvar finns nio mil i kroppen!

Om bloggen


Jag heter Ingrid Kjellström och ska åka mitt första Vasalopp/Öppet spår i år!
Att röra på mig utomhus har varit ett av mina största intressen under hela mitt 23-åriga liv. Däremot är jag ingen jätteerfaren skidåkare och ser fram emot de nio milen med skräckblandad förtjusning.
Här på bloggen kommer jag skriva om mina fram- och motgångar och om de lärdomar jag får på vägen mot startlinjen i Sälen den 26 februari.
När jag inte tränar inför Vasaloppet eller skriver om det pluggar jag till civilingenjör och driver sajten Womengineer.se.
Maila mig på ingridkj@kth.se om du vill komma i kontakt med mig.
Fler bloggar