Nervositeten stiger

Nu är det inte långt kvar till start. Börjar bli ganska nervös faktiskt. Men samtidigt känns det väldigt spännande. Det är på något sätt samma känsla som jag hade inför viktiga slalomtävlingar när jag var aktiv inom det. Vet att det kommer att pirra rejäl i morgon 07.45. Men som tur är kommer ju startfältet att hindra mig från att ge järnet upp för backen, vilket jag troligtvis hade lurats in att göra. Målet i morgon blir 7.30. Men jag har egentligen ingen aning om vad som kommer att hända efter fyra-fem timmars åkning. Aningen håller det och jag klarar tiden eller så klappar jag ihop och får kämpa för att ta mig i mål. Jag känner mig ganska ok fysiskt. Körde 14km igår mellan evertsberg och Oxberg. Tog det inte så lungt som jag tänkt men känner inte just nu att det slet så mycket. Men det kanske visar sig efter ett par mil i morgon.

Mina skidor är prepparerade med swix. Johan har hjälp mig igen och det ligger några lager av LF4, LF6 och HF7 toppat med pulver. Med tanke på det glidet jag haft hittills under de loppen jag åkt lär nog detta bli bra. Många här uppe är oroliga över fästet. Det kan bli problem om temperaturen stiger till noll. De flesta jag känner som ska åka har lämnat sina skidor för vallning. Imponerande av Kalle som fixar sina själv. Han lägger samma ”line” som jag har på mina. Fästet blir VR40 med något lager VR45 under.