Dagen efter

Det känns att jag åkte skidor igår. Rejält. Gjorde en snabb kontroll och hittade väl egentligen inte så mycket som inte gör ont i kroppen. Ryggen känns som att jag fått två färska Skogaholmslimpor inopererade i nedre delen. Tummarna har jag förfrysit lite och ansiktet känns lite stramt. Övre delen av ryggen har fått mycket stryk också och ljumskarna känns stelopererade. Annars har jag klarat mig ganska bra. Problemet igår var kylan. Det var riktigt skönt att höra från de rutinerade skidrävarna i spåret igår att det här var riktigt tufft och att det var segt i spåret. De hade ju kunnat sagt tvärtom och jag hade trott på dom. Jag hade ingen aning. Men loppet igår gav mig mycket bra erfarenhet inför kommande månads träning. Det blir mer stakningsträning. Eller, framför allt mer träning.

Vi fick bra hjälp av vid vallningen av Sauer. Foto: G. Helgesson


Loppet gick helt ok för mig. Med tanke på att jag inte kan åka skidor och bara åkt fem mil innan så får jag vara ganska nöjd. Nu tror jag dock inte att det räckte till att komma in i en seedningsgrupp som var mitt mål men med lite mer träning så ska jag nog kunna klara det innan det är dags för Vasan. Jag startade ganska lugnt och ”bevakade” min position i fältet. Tempot var helt ok. Efter två km kom en ganska lång och tuff backe som jag klarade ganska bra, men det var jobbigt. Mina skidor gled ok och jag hade riktigt bra fäste. Men det skulle det vara med tanke på att vi vallade till 02.00 på fredagskväll. Hela första varvet gick ganska bra. Var rätt varm och hade bra krafter. Lite ont i magen kanske och jag spydde efter andra vätskekontrollen. Munnen kändes som efter en tandläkarbedövning och det fastnade is överallt.

Man kan se på bilden hur kallt det var, speciellt på Erik. Foto: Micke Öh


Det var på andra varvet som det började bli tungt. Backen var något tyngre men gick ok. Nu började jag också frysa rejält om händerna. När känseln helt försvann i tummarna var jag tvungen att stoppa stavarna under armarna och körde någon kilometer utan stavar för att få tillbaka lite känsel. Så fick jag hålla på sista milen och tappade väl lite tid på det. Men totalt sett är jag nöjd.

Så här såg jag ut fem minuter efter målgång. Foto: Sauer


Sista milen funderade jag allvarligt på vad jag höll på med men nu en dag senare känns det rätt ok.

Nu 35 dagar kvar finns nio mil i kroppen!

-18 är fantastiskt kallt i 42km

Riktigt kall dag i spåret idag. Var nog lite för kallt för min smak men jag kämpade mig i mål på 3 timmar och 40-någonting minuter. Hela loppet kändes som en bergodalbana. Ibland bra och ibland tungt. Ju närmare slutet jag kom så vart det såklart mer åt det sistnämda. Är tiktigt trött just nu och ska återkomma med en lite mer utförlig rapport om loppet. Det hände en del saker efter loppet…

Så hur gick det för min stuga.

Sauer öppnade riktigt bra och hade häng på täten i 3 av 42 km. Men han tog sig samman och kämpade i mål på 2.46. Sen kom två av Göteborgarna, Erik och Erik i mål efter tuff duell som vanns av Erik. (Emanulesson). De hade 3.07) Gurra var snabb första varvet och hängde med åkare som kört vasan på runt 6-tim men tappade lite på slutet och kom i mål på 3.30 ca. Anders klarade repen och även fyra timmar precis. Öystein bröt.

Nu är det läge att återhämta sig.

Förberedelse

Ankomsten till Harsa blev lite senare än tänkt. Efter lite kolhydrater (och flytande protein) är nu fokus på att få så snabba skidor som möjligt tills i morgon. Och tydligen prutar vi inget på det. Först har jag gjort rent fästzonen med vallaväck. Sen har skidorna borstats och grundats med grafit. Hård grafit

Erik Emanuelsson med vallajärnet

Efter grafitomgången blir det nu en blandning av grön och lite blå flourvalla. För det ska bli kallt i morgon. Under 15 grader kallt. Det kan innebära att vi åtminstonde får hårda och fina spår.

Snacket i stugan (förutom allt vallasnack) är hur det ska gå i morgon. Sauer är given favorit och kör för att ta sig in i tredje startgrupp på Vasan. Sen har vi Hällås och Öystein som kör för att kvala till fjärde grupp. Helgesson och Emanuelsson är lite outsiders som kan skrälla och hamna i allt från fjärde till sjunde. Jag och Lindén kämpar för att hamna i en grupp eller åtminstonde komma i mål. Start är kl 11.00. Nu ska vi kolla hur vi kommer dit.

Lite nervöst är det.

Jägarblandning?

Nu börjar det nog bli dags att ladda kroppen med energi för helgens stora utmaning. Eller är det redan försent kanske? Vad ska man tänka på att få i sig förutom vätska och kolhydrater? Räcker det med vanlig spagetti? Eller ska man leta långt i hyllorna efter specialprodukter, kanske finns någon extra special kolhydratspagetti? Och räcker det med vanligt vatten? Som det känns nu är jag benägen att göra allt som står i min makt för att inte åka i mål och senare hem som siste man.

Under själva loppet är jägarblandning något det snackas en del om. Är det mest äldre som förespråkar det och vad innehåller det egentligen? Finns det olika typer av jägarblandningar att ha med sig? Nötter och choklad brukar vara en bra blandning men då hävdar vissa att det är för mycket socker i chokladen vilket inte är bra tidigt i loppet. Annars finns det ju många andra kosttillskott att ha med sig. Tips på sådana?

Vi blir sju kompisar som åker upp och laddar, vallar och bor tillsammans (och tävlar mot varandra) Det är också tre relativt vältränade Göteborgare med i gänget och det känns inte bra. Som uppvuxen i Dalarna har man skidåkning i blodet och ska rimligtvis inte få stryk av Göteborgare. Får se hur det går. Någon av dem kanske man kan tvåla dit.

42 km – Ready or Not, here I come…

Åkte ut till spåren vid Ursvik igår. Eller rättare sagt där spåren skulle ha funnits. De fanns knappt. Vi stack i alla fall iväg på fem-kilometers slingan men stannade efter 100 meter. Inget fäste. I Ursvik finns det en riktigt fin vallabod med fyra platser så vi gick in där och lade på mer fästvalla. Jag hade slarvat med grunderna då jag inte hann sandpappra ytan och preppa med basewax innan. Jag lade på 3 lager till. Har hört att man ska lägga på ganska tunna lager och flera gånger.

Plötsligt hörde vi spårmaskinen köra förbi. Perfekt! Nya spår! Fel. Inga spår. De verkade bara åka runt och platta till de minimala spår som fanns innan. Och fräsa upp ett tunt lager med lössnö som Gurra fick åka före och spåra upp för mig. För det var nästan bara vi där. Hade bättre fäste nu och det kändes som glidet var rätt bra. Skidorna var invallade från start. Men det var ändå riktigt tungt att åka. Vi åkte (krigade) två varv. Riktigt oskön motvind på slutet. Glömde pulsbandet hemma och missade att starta klockan. Kanske lika bra det för det gick tungt igår.

Helgens tävling ska bli kul men antagligen extremt jobbig. Har aldrig kört en tävling förut. Och har aldrig kör 42 km heller. Har nu ca 50km i kroppen. Värderprognosen svänger lite men är menalt inställd på det värsta. Vallatipsen börjar komma in men är fortfarande osäker på fästet. Glidvallaformeln börjar bli färdig. Det kommer att bli en sen fredagskväll.

Två dagar till race!

Vallatips?

Försöker hitta laddning inför kvällens pass men vädret är ett stort berg att bestiga först. Jag har ändå ett verktyg som kommer att ta mig över berget och ut i spåret. Nya skidor!

Var på lunchen och köpte vallapåse. Swix har faktiskt en riktigt bra sida med information och video för hur man ska göra för att komma igång. Ska sandpappra ytan först och sen lägga en basewax som ska smältas in. Sen på med fästet för kvällen. Glidet jobbar jag med rött ikväll. Borde funka i de flesta temperaturer och borde vara bra för skidorna att grundas med.

Men till helgen är det kallt och nysnö som väntas. Är det någon som har några bra vallatips för det? Kommer att behöva riktigtt bra skidor för att komma runt.

Nu blir det mealbars och en banan som uppladdning. (Sockerfritt)

38 dagar kvar till start!

Extra snabba skidor = Bättre självförtroende

Nu börjar det närma sig seedningsloppet. Uppladdningen har inte varit (som vanligt för mig med min satsning) vad jag hade hoppats på. Helgens distanspass gick bort och så har även måndagens och tisdagens ”reservpass” gjort (ifall jag missade helgens). Men på onsdagkväll ska det åkas. Och för första gången på mina egna skidor. Jag köpte ett par extra snabba Ficsher Carbonlite med mycket bra fäste. Får kompensera det jag missat hittills i spåret.

Ska ut och testa på onsdagkväll. Sen blir det uppladdning inför Harsa Ski Marathon. Känner mig inte riktigt färdig men de nya skidorna höjer min moral. De får bli min kompensation för missad träning.

Senast jag körde laddade jag med mealbars och måste säga att jag vart positivt överraskad. Hann inte äta riktigt och pressade två bars istället och klarade mig bra på det. Körde 18km 169 i snittpuls och peakade på 185. Tidsmässigt kapade jag en och en halv per varv. Efter träningen drack jag en smootie, duschade och åt en stek med pommes och förtjänade en öl (per varv). Dagen efter fick jag ont i ryggen och gick till napprapaten. Mer om kost kommer. Men i idag blir det två bars och träning efter jobbet.

39 dagar kvar (Men bara tre till Harsa)

Ur spår och släpp igenom!

Ikväll är det dags för ett nytt träningspass. Fortsätter i Ågesta där jag nu har lärt mig spåret hyfsat. Ska för första gången möta internationellt motstånd i form av Öystein. Ska köra tre varv igen och lägga ytterligare 18km i kroppen. Har ingen träningsvärk längre så jag hoppas på att det ska gå lite snabbare. Mitt dilemma är ju att jag inte har någon mellanväxel och jag fick en kommentar att jag hittar den efter 30 mil. Det innebär troligen för mig att jag kan köra på den på upploppet i Vasan. Bättre sent än aldrig. Testar ett nytt uppladdningssätt idag. Ska prova äta kosttillskott i form av en mealbar som jag fått testa. Och efter passet ska jag svepa en smoothiie för lite snabbare återhämtning. Det blir intressant. Jag har inte varit någon förespråkare av kosttillskott men det ska bli intressant att testa. Är det någon som har bra tips och några erfarenheter av det?

Ur spår debatten tog fart rejält igår. Jag upplevde det inte som något större problem utan mer för att jobbigare för mig att åka om än att lämna plats. Hur skulle det vara om jag kämpade mig förbi någon och sen få slut på krut och stoppa upp den som jag precis kört om? Pinsamt för mig i alla fall. Det jag tycker jag kan utläsa genom att skumma bland kommentarerna är att de duktiga och lite snabbare åkarna gärna ber de lite långsammare att flytta på sig. Tvärtom tycker de lite långsammare och menar att de som är duktiga kan åka runt. Båda sidor verkade i alla fall överrens då det fanns dubbla spår. Sunt förnuft, anpassning och lite hänsyn så kommer nog alla att ha en trevlig upplevelse i spåret. Men i Ågesta är det glasklart, Ur spår gäller inte.

Samma problem finns också inom golfen. Släppa igenom snabbare spelare eller inte. Undrar om det är samma personer som ropar ur spår som förespråkar att man ska släppa igenom? Och vice versa. Hur gör ni?

45 dagar kvar till race!

Anmäld till 42km.

Nu är jag anmäld till Harsa Ski Marathon nästa helg. 42km. Hittills har jag kör ca 30km så det kommer att bli ganska tufft för mig. Jag tar det som ett längre träningspass och förhoppningsvis lyckas jag hamna i någon seedningsgrupp bättre än tian. Blir spännande och lite nervöst.

Har fortfarande lite träningsvärk efter söndagens pass och väntar tills i morgon innan jag ger mig ut igen. Tänkte försöka klippa tre varv igen ute i Ågesta och lägga 18km till i kroppen. Slingan i Ågesta börjar ganska tufft så när jag kommit halvägs är jag säker på att det bara blir ett varv. Men avslutningen är enklare och efter sista backen in mot mål är jag taggad för ett nytt varv. Och sen efter första backen ångrar jag mig… Men samma sak händer igen efter sista backen. Ett varv till, inga problem.

Jag hoppas hitta en bra ”mellanväxel” snart. Just nu har jag bara maxfart eller knapp styrfart. Dock lyckades jag höja snittfarten i andra passet något men ändå sänka snittpulsen så jag tar det som ett kvitto på att jag är på rätt väg.

47 dagar har jag på mig. En tredjedel av loppet finns i kroppen.

Micke Öh vs. Ågesta 10-0

Jepp, du läste rätt. Jag körde tre varv på sex kilometaren och körde om runt tio andra åkare men klarade mig själv från att bli omkörd. Stort! Nu var jag visserligen ganska sent där och åkte. Elitåkarna hade gått i mål för länge sen men ändå. 10-0!

Något som slog mig idag ute på spåret var ändå att den gamla regeln, UR SPÅR! inte fungerar i Ågesta. Nu vet jag inte hur den funkar på andra spår runt om Stockholm eller runt om i Sverige men av de tio jag körde om idag var det endast en som gick ur spår. Hur funkar det på Vasaloppet? Förekommer det? (Kan vara bra att veta hur man ska agera när någon skriker bakom mig). Kan väl erkänna att jag själv gärna stannar i spåret och låter speedkulorna åka runt men om nån skriker så ska jag nog flytta på mig. Hur resonerar andra?

För det är extremt jobbigt för mig att åka om. De flesta jag kommer ifatt har en förmåga att ”höja sig” lite när man börjar närma sig. Och med min orutin kör jag då ännu hårdare för att komma ifatt. (Här börjar det bli jobbigt). Och när jag kommer ifatt, vill jag såklart nyttja det lilla fartövertaget jag har och kör om direkt. Då. när man tagit det snubblande sneskäret ut ur spår, har farten försvunnit. Vilket leder till att man får ta i ännu mera (för jag vill så klart inte avbryta en omkörning). Sen när jag tillslut har kommit förbi håller den omkörde farten uppe. Efter nästa pass ska jag skriva om hur jag agerar när jag bli omkörd (Om det händer då, haha)

De två sista varven åkte jag på ca 28 minuter. Det första fick jag ingen tid på. Kostuppladdningen bestod av kebabtallrik med pommes och efter loppet fyllde jag på med tre mackor varav två med stekta ägg, en stor tallrik Yoggi Yangster (3%) och ett glas juice. Nu är det eftersvettningar som gäller.