Skidstrumporna Womens Hot Stripe från Skhoop. Med härliga och färgglada ränder, samt med bästa passform så har Hot Stripe blivit en riktigt klassiker. Strumporna fungerar perfekt i pjäxorna, långfärdsskidskorna, kängorna och givetvis på afterskin. Likaså har de för många blivit en favorit för daglig användning på kontoret.

Vinnare av strumporna Hot Stripe från Skhoop är Linnéa Wollman från Hökarängen! Grattis!

Hon svarade rätt på frågan om Skhoop:

SKHOOP är ett svenskt varumärke med bas i Åre sedan 1999.

Hennes käcka tips för att hålla sig varm i skidspåret lyder:

För att hålla värmen i skidspåret förespråkas trelagersprincipen. Ett första lager tunna strumpor utav merinoull. Därpå ytterligare ett lager – något tjockare – i ett syntetiskt material för att smidigt transportera bort eventuell fukt. Sedermera tas ett yttersta lager pjäxor i renaste gore-tex på, som andas men samtidigt håller värmen inne. Inga trånga sockar, det är viktigt att kunna vicka på tårna. Det mest fundamentala när det gäller fotbeklädnad vid utövande av vintersport är bjärta färger för att hålla humöret på topp!

Vallatejp från Swix – används som fästvalla och kräver inte så mycket tankeverksamhet av en vallarookie som jag själv. Foto: privat.

Det där med vallning är en mycket betydande del av skidåkningen. Det är också en djungel, där man antingen kan pricka rätt och få perfekt fäste och glid, eller också blir det fel och då mest pannkaka av alltihop (läs: bakhalt uppför och tvärstopp nedför). Själv är jag ännu inte kunnig inom området, utan under upplärning genom att jag läser om ämnet och tittar på när erfarna skidåkare vallar. Jag fick hjälp med att lägga en ordentlig glidvalla på mina nya skidor, men har sedan dess använt vallatejp som fästvalla. Följaktligen har jag inte skrivit om valla här på bloggen, tejpen har suttit kvar och gjort sitt jobb och jag har inte tänkt mer på det.

Vad jag har förstått är vallatejpen till för okunniga rookies, sådana som jag själv, och kan aldrig ge ultimat fäste eller glid. Det kan nästan aldrig bli uruselt heller. Undantaget är när det snöar – då måste man lägga på fästvalla på tejpen för att inte dra på sig en platå av snö under skidorna.

En annan anledning till att jag inte försökt valla själv är för att jag hela tiden befarat att mina dagar av träning på snö inte skulle bli många – då ville jag lägga tiden på att åka skidor och inte på att stå inne i en vallastuga.

Nu håller min vallatejp på att lossna (efter 20 mil – precis som det står på förpackningen!) och jag tänker inte sätta på någon ny vallatejp. Jag har samlat på mig några fästvallor och ska till helgen ge mig på bestyret att valla ordentligt på egen hand. Vasaloppet kommer jag heller inte att åka med vallatejp, utan då ska jag ta min coach (pappa) till hjälp alternativt betala någon på plats för att valla mina skidor.

Här finns en schyst PDF om valla att ladda ner från Swix och här finns filmer med Gunde och Julia Svan om vallning.

Vad har ni för erfarenheter av vallatejp? Är det en gåva till skidåkaren eller är det fusk för nybörjaren?

Om det finns några stockholmare, som liksom jag känner att det plötsligt är ont om tid kvar till Vasaloppet, kan jag tipsa om ett träningsläger som går av stapeln i Mariefred (7 mil sydväst om Stockholm) i helgen.

Här finns mer information om anmälan och informationen om lägret lyder:

Vasasvahn, dvs Mattias Svahn och Sport Support Center anordnar Vasa-Akuten – ett skidteknik-läger som ger dig de avgörande tipsen, kapar minuter och ger dig en bekvämare resa i spåret än du annars skulle ha.

Vi tränar både grundläggande och avancerad skidteknik och lägret fungerar för alla som vill bli bättre skidåkare, oberoende av tidigare erfarenhet eller nivå. Förutom teknikträning får du i föreläsningsform ta del av de senaste rönen inom träning, utrustning och kost. Vi kommer också att använda filmning för att tillsammans med dig kunna analysera din utvecklingspotential. Medverkande instruktörer är bl a Mattias Svahn, tidigare elitskidåkare och Christer Skog, tidigare landslagskapten i skidor.

Snöläget i Mariefred kontrollerades av Christer Skog den 2 februari och han rapporterar följande: ”Det teknikspår på ca 1 km som dragits upp på ”Apotekarängen” intill Gripsholmsvikens Hotel & Konferens blir mycket bra att använda för lördagens teknikträningar. För söndagens långpass med stakningsteknik så kommer ett spår på ca 7-8 km ute på Gripsholmsvikens is att användas.

FRÅGA:

Hur ska jag optimera min träning nu när det bara är tre veckor kvar till starten av Öppet Spår? Ska jag satsa på att köra distanspass, lägga fokus på tekniken eller boosta konditionen med intervaller?

Mattias Svahn svarar:  
Ja hur ska vi nu vara optimalt förberedda kroppen för denna vecka späckad av kraftmättningar? Här radar jag upp dem: Kortvasan, Tjejvasan, Öppetspår söndag, Öppetspår måndag, Halvvasan, Skejtvasan, Stafettvasan, Ungdomsvasan och Vasaloppet . Denna vecka finns det verkligen bra chanser att testa sina krafter. Här kommer jag att ge ut lite av mina egenupplevda erfarenheter som jag har samlat på mig under mina många år i skidspåren.

Första tipset: Prioritera teknik på den äkta varan – snö, mycket viktigt att rikta kraften rätt, så att du på så sätt spar energi.

Den mesta träningen är nu avklarad, nu gäller det bara att fixa en liten formtopp, som du säkert redan vet är all träning nedbrytande och vila + mat är uppbyggande. MEN det svåra är att det gäller att ha lagom mycket av träning kontra mat och vila. Om du börjar på en viss nivå och kör en hård träningsperiod bryter du ned kroppen. Efter vila och bra näring har du inte bara kommit tillbaka, utan också kommit till en ännu högre nivå än den du befann dig på innan du startade den hårda träningsperioden. Du har skapat en så kallad superkompensation = Din kropp har blivit starkare.

Jag skulle tipsa om det här upplägget:

För de som är van att träna 4-5 dagar i veckan och mera: Ta det riktigt lugnt mellan 2 v – 1 v kvar till ditt lopp sedan mellan 1 v och 3 dagar kvar tränar du normalt det vill säga lite intervall, en del distans och lite styrka. Då är din kropp igång igen efter din vilovecka.

Ni som tränar 3 pass eller mindre skulle jag råda till det här upplägget: 2 v-1v innan ditt lopp skulle jag lägga in en period av lite hårdare träning än vad ni är vana vid, tränar du normalt 3 dagar/v kör då 5 dagar/v istället, eller kör du 2 pass/v kör då 4 pass/v istället. Detta kommer att ”reta” muskulaturen till en superkompensation.

Lycka till!

Detta var lite korta träningsråd från mig Vasasvahn/Mattias Svahn

Mattias Svahn är skidåkare och specialist på långlopp. Mattias har nationella meriter som 4:e plats 2 gånger Vasaloppet (2002, 2003), 1:a 3 gånger i Engelbrektsloppet, 1:a på Skinnarloppet, 1:a 2 gånger i 7-mila. Internationellt har Mattias meriter som; 3:a 3 gånger König Ludwig Lauf, 5:a på Marcia Longa, 4:a på Tartu Ski Marathon, 6:a totalt på hela långloppsvärldscupen.

I det här inlägget tipsar jag om en film där Mattias Svahn svarar på flera frågor. Jag kan även tipsa om att han håller ett träningsläger – Vasa-Akuten i närheten av Stockholm i helgen!

Vill du ha svar på din fråga inför Vasaloppet? Maila ingridkj@kth.se!

Idag sände TV4:s Nyhetsmorgon ett klipp där Kristin Kaspersen följer den före detta hockeyspelaren Nils Ekman som fått en stroke och nu tränar inför Vasaloppet. Det innehåller bland annat vallatips och tekniktips för stakning med Staffan Larsson. Klippet finns att se på TV4 Play här!

CRAFT PRO ZERO XC SOCK – alltid på mina fötter när jag åker skidor.

Det uppstod ett mindre tumult hemma hos mig imorse när jag befarade att en av mina älskade längdskidstrumpor försvunnit i tvätten. Två extra vändor ner i tvättstugan krävdes innan jag (tack och lov!) hittade den borttappade strumpan inuti mitt underställ. Det här kan verka vara en onödig sak att skriva om, men faktum är att det inte är det. Jag är mycket noga med vilka strumpor jag har på fötterna när jag kliver i mina skidpjäxor.

Första gången en försäljare försökte propsa på mig ett par skidstrumpor skakade jag på huvudet och tyckte att det var vansinne att betala flera hundra kronor för ett par strumpor. Ett par strumpor kan inte avgöra hur snabbt jag kommer fram till Mora, tänkte jag. Och var tillbaka i sportbutiken en vecka senare när jag upptäckt hur omysigt det är med ett par bomullsstrumpor i pjäxorna, eller ännu värre – dubbla strumpor som jag dumt nog använt för att motverka kyla flera vintrar tidigare. Blöta fötter och skoskav tror jag är en lika stor pina som dålig valla…

En bra strumpa ska vara funktionssydd och gjord av olika praktiska material för att vara varm, elastisk och bekväm att ha i pjäxan. Förslagsvis ska den vara gjort av ull och polyamid. Det finns både tjockare och tunnare varianter. Mina från Craft är tunnare, men jag har åkt med dem när det varit -15 grader utan problem. Skulle det vara -25 när starten för Öppet Spår går väljer jag kanske ett par varmare strumpor. Men inte ett par som är helt nya! Allt man använder under Vasaloppet, såväl utrustning som mat, måste vara väl invant!

Här nedan tipsar jag om några skidstrumpor. Glöm inte bort att tävla om ett par skidstrumpor från Skhoop – sista tävlingsdag är imorgon!

Onlysocks – Björndalen XC

Seger – Sense Cross Country

Skhoop – Hot Stripe

Jag håller på att undersöka hur jag ska klä mig optimalt inför Öppet Spår, för att inte bli för varm när jag åker eller för kall när jag står still och dricker blåbärssoppa. Har ni några generella klädtips inför Vasaloppet eller är det några klädesplagg ni vill att jag ska skriva extra utförligt om? Skriv gärna en kommentar eller maila mig på ingridkj@kth.se!

Jag brukar muta mig själv med en god och långsam frukost när kroppen känns seg. Den här njöt jag av på Café Boheme i Åre när jag var där för några veckor sedan. Foto: privat.

Jag var inte den kaxigaste skidåkaren i spåret i morse. Fyra dagars träning på rad hade jag bakom mig, varav de två senaste innehållit längre pass på på skidor (och mina ben var döda efter halvtimmen med Nike Get Fit i Globen igår). Jag hade lyckligvis  fått låna en bil och kunde inte motstå att ge mig ut till Ekerö på en ledig söndag. Första varvet på fem kilometer fick jag bråka med kroppen – den var öm och seg. Sedan flöt det på! 18 kilometer på cirka 100 minuter. Jag ger mig själv guldstjärnor för att jag forcerade stakning i uppförslut och för att jag inte trillade på rumpan när det gick utför i obefintliga spår. Sista varvet kändes stakningen nästan naturlig, plötsligt upptäckte jag att ”men oj, jag stakar ju!”. Och då sjöng jag med till musiken i mitt ena öra när jag susade fram på spår där jag var nästan ensam.

Nu blir det inget åka av mig för på ett par dagar. Jag kommer vara i skolan från 8-sent flera dagar i veckan… det tar emot, men förhoppningsvis kommer alla skidåkarmuskler återhämta sig och bli sugna på det långpass jag planerar att köra nästa helg (måste prova på att känna på en riktig långdistans). Jag räknar lite mer än fem mil åkta den här helgen och över 20 mil för säsongen. Målet är att samla 30 mil tills Öppet Spår om tre veckor. Det är inte alls lika många mil som rekommenderas inför ett Vasalopp, men eftersom snösituationen i Stockholm varit usel tills för ett par dagar sedan är jag rätt nöjd med min insats. Hoppas på att fortsatt hinna träna fem gånger i veckan fram tills veckan innan start.

Hur många mil har ni andra Vasaloppsåkare samlat på er? Hur många mil är minimum för att få ett behagligt lopp?

Morgon på Ekerö. Äntligen vinter i Stockholm! Foto: privat.

Wow! Vad salig jag blev när jag öppnade dörren i morse och möttes av ett krispigt vitt landskap. Mäkta kallt, mjo, men jag och min pojkvän snörade på oss pjäxorna ordentligt i bilen innan vi gav oss ut i kylan och började åka skidor i Knalleborg på Ekerö. Där var spåren betydligt skarpare och stigningen mer rejäl än den på sjön Kottla där jag åkt på sistone. Först åkte vi på en slinga som gick bredvid skidbacken Ekebyhov. Där fanns tyvärr ett par genomslag på spåren och några utförslöpor som inte var anpassade för nybörjare, vilket min pojkvän är. Men han kämpade på bra! När spåret slöt upp med elljusspåret insåg vi genast vad vi gått miste om – för nu blev spåren riktigt bra.

Min pojkvän Jonas har ännu inte tröttnat på att bli coachad av mig på skidorna. Jag glädjer mig åt hans framsteg! Foto: privat.

På eftermiddagen åkte jag ytterligare 1,5 timme på egen hand på elljusspåret och gick ut stenhårt i början för att jag tyckte att det var så roligt med den varierande terrängen. Att staka på en sjö i all ära – men det bästa med längd enligt mig är att följa naturen och anpassa sin åkning efter terrängen. Jobba på med att diagonala uppför (tåa vallan!), glida nedför (måste öva på den där fartpositionen!) och staka på när det är flackt. När jag drog ner på tempot och njöt av omgivningen blev det riktigt bra! Längdskidåkning är kul!

Suddig bild, men idag var jag glad. Nästan 3 timmar på skidor – call it a day! Foto: privat.

Det blev tre timmar på skidor idag och ytterligare 1,5 timmes träning i Globen på ”The Nike Blast” ikväll. Jag hade tänkt att ta det lugnt på konventet, men det var lättare sagt än gjort när de som höll i klasserna och mina vänner var peppade som tusan. Imorgon kommer jag att få smaka på träningsvärk, men det har det varit värt!

Någon annan som spenderat helgen i skidspåret eller på The Nike Blast?

Glada studenter som fick sluta tidigt en dag när det snöar! Foto: privat.

Äntligen kom den dagen då det passade att jag packade med mig skidor till skolan! Efter en övning begav jag mig, tillsammans med min kompis Rickard, ut till Kottla på Lidingö. Det var kallt och stundtals gjorde sig den där ”snökanonen” påmind, men ibland sken solen på oss när vi stakade 18 km runt på sjön. Vi var nästan ensamma i spåret = skönt att kunna jobba på i sin egen takt, men dessvärre hann det nästan snöa igen mellan varven. Riktigt bra pannbensträning, glidet var obefintligt. Det gick trögt och vi fick slita på.

Den första milen hann jag med i Rickards fart, sedan ville han ösa på ett varv. Och då försvann han snabbt i väg över sjön…! Jävlar anamma, tänkte jag och de sista varven tog jag i för att mana fram ”blodsmaken”, som Rickard peppande ropade till mig. Nu ömmar en stor del av min kropp. Stretch, en varm dusch och senare ikväll en ordentlig middag borde vara ingredienser för att samla fler skidmil under helgen.

Rickard Norberg. Perfekt draghjälp. Foto: privat.

Rickard har två stycken Vasalopp i bagaget, det bästa på tiden 7.20. Dessutom tränar han triathlon och kan staka snabbt utan att bli flåsig. Ett perfekt sällskap för att utmana en rookie som mig med!

Det bästa är att det ännu fortsätter snöa! Tre veckor kvar till start – träningsmöjligherna ser bättre ut än för ett par veckor sedan. Lucky me.

Hur går träningen för er andra?

Samlade mig innan jag tog steget ut i kylan utanför dörren. Foto: privat.

Jag blev något chockad när termometern visade -12 grader imorse. På schemat stod backintervaller, men jag fick känslan av att det inte är sunt att flåsa i sig sådan kylig luft. Eller vad tror ni? Jag gav mig ut på en skön joggingtur längs Norr Mälarstrand istället och det var fint! Solen reflekterades i snön och så fort fingrarna tinade upp i takt med att min puls steg blev det riktigt behagligt. Bra handskar och täckkjolen hjälpte till mycket för att hålla temperaturen uppe.

Inte kul att vara i skolan när allt pekar på att det är en perfekt skiddag. Foto: privat.

När jag kom till skolan vid 10 var det ännu finare väder ute, klar luft, sol och enstaka snöflingor som singlade mot marken. Jag försökte ta en bild i farten, kan dock inte alls fånga hur fint det var. Och hur bitter jag är över att jag ska sitta i skolbänken tills sent istället för att lapa sol från ett skidspår. Grrr. Helgen är i alla fall reserverad för skidåkning. Jag längtar.