Konsertbloggen

Dan Backman

Dan Backman

Annika Granlund har man kunnat höra och se bakom en mängd av våra stora artister. Tommy Körberg, Håkan Hellström, Eva Dahlgren och Lars Winnerbäck är några av de hon stöttat både vokalt och instrumentalt. På bästa tänkbara sätt bör tilläggas.

När hon träder fram som artist, kompositör, arrangör och kapellmästare för sexton musiker är det således som en fullfjädrad musikant.

Konserten på Scalateatern är frukten av ett projektbidrag hon fick av Konstnärsnämnden 2014 och som gav henne möjlighet att skriva och arrangera låtar för en stor ensemble.

Musikerna hon samlat kring sig kommer både från jazz- och pop/rock-hållet och är till största delen välkända ansikten. Det låter som att de lyckas förmedla Annika Granlunds inre visioner om en musik som inspirerat svävar mellan storslaget orkestrerad pop i en skön sextiotalstradition, svensk nittiotalspop och lite mer rockiga utflykter till blues och New Orleans. Jo, här finns väl också lite jazziga vibbar och svagt frikyrkligt ljudande blåsarklanger.

Det där sista är viktigt, att blåssektionen enbart består av bleckblås. Det ger musiken udd och klarhet, utmärkt inkorporerad med klangen från fyra stråkar och den ordinarie poporkester som står däremellan; bas, trummor, slagverk, klaviatur, gitarr.

Men i mitten, bokstavligen talat, har vi alltså Annika Granlund som sjunger sina fina och mycket välkomponerade sånger med den slags rättframhet som vi faktiskt är rätt bra på i det här landet. Att hon är en mycket bra sångerska vet vi som sett henne förr, men här får hon verkligen sjunga ut.

Sångerskan låter oss, som hon säger, ”ta en titt i dagboken”. Fast det är inte särskilt avslöjande. Mer lätt förnumstigt. Vi får reda på att norrlands skogar är det vackraste hon vet, att hon lärt sig av livet att det aldrig blir som man tänkt sig och att mormor från Burträsk var en redig kvinna.

Men det är alltså musiken som imponerar. Utan föregående lyssning är det melodier som går rätt in. Lättsamma men inte banala och med precis lagom infallsrika arrangemang som aldrig blir tungfotade. Det är musik som tar för sig och inte alls bryr sig om vad som är gångbart just nu.

Skickligheten och spännvidden gör att jag får för mig att hon skulle kunna skriva en musikal. Eller rättare sagt: hon borde skriva en musikal.

Men innan dess föreslår jag att dessa låtar spelas in – med samma musiker – och ges ut omedelbums. De är alldeles för bra för att endast resultera i en ynka konsert.

Fler bloggar