Spelbloggen
Tove Bengtsson
Tove Bengtsson
”80 days”
Spelredaktionen var på semester när detta mobilspel släpptes i somras – men det hindrade mig inte från att lira och njuta av denna speladaption av Jules Vernes “Jorden runt på 80 dagar”. “Backpacker”-känsla, steampunk och stilig vectorgrafik ramade in ett oväntat engagerande textbaserat jorden-runt-äventyr.
”Banished”
Den här indiepärlan var årets strategispel. I den här stadsbyggarsimulatorn, som utspelades i vildmarken, gällde det inte att försvara sig mot fiender eller att bygga en metropol; istället att se till att befolkningen kunde överleva, växa och frodas. Det var imponerande komplext och hutlöst beroendeframkallande.
”Alien: Isolation”
Äntligen kom ett “Alien”-spel som filmserien förtjänar. Ett spel som var troget originalet både till stil och stämning. Det var ilande kusligt att jagas av den klassiska xenomorphen, och omsorgsfullt designat i retrostil för att se ut och kännas som originalet från 1979.
”This war of mine”
“This war of mine” var årets indieupplevelse. Ett plågsamt, dystert men angeläget krigsspel så långt ifrån “Battlefield” och “Call of dutys” headshots och poängplockande man kan komma. Det var en närgången skildring av kriget bakom kulisserna, där överlevnad har ett högt pris för civilbefolkningen.
”Dragon age: Inquisition”
Den tredje delen i rollspelsserien “Dragon age” var ett storslaget fantasyepos, med en detaljerad, omfångsrik värld och en skickligt spunnen hjältehistoria. Men det kanske allra bästa med “Inquisition” var dess karaktärsgalleri. Det fanns en mångfald bland karaktärerna sällan skådad i stora mainstreamspel – med kvinnor i maktpositioner, många icke-vita och icke-straighta karaktärer liksom en respektfull representation av en transperson. Alla roller var därtill extraordinärt välskriva. Biowares rollspel har engagerat i hundratals timmar och jag inte tröttnat än.
Bubblare:
”The walking dead: Season 2 – All that remains”
“The walking dead” golvade spelare såväl som kritiker 2012. Den andra säsongen var till och med strået vassare. Att ta rollen som Clementine gjorde att berättelsen tog en spännande vändning, och att se henne växa sig starkare under spelets gång var inspirerande. Med tajtare dramaturgi, sympatiska biroller och brutala val blev det ett av årets mest gripande interaktiva dramer.
