Skräcken bor på havets botten

Undervattensbanor var länge det värsta en spelare kunde råka ut för. ”Turtles”-banan som gick ut på att desarmera bomber under vattnet fick en hel generation tv-spelare att drämma NES-kontrollen i parketten. Det var inte förrän 2007 års ”Bioshock” som undervattensvärlden fick en revansch. ”Bioshocks” undervattenstad Rapture var inspirerad av John Galts ravin, den objektivistiska utopin som Ayn Rand skriver om i ”Och världen skälvde”. I det omhuldade ”Bioshock” representerade havsdjupet mänsklighetens moraliska avgrund.

Det är en välanvänd symbolik. I HP Lovecrafts novell ”The call of Cthulhu” får vi läsa om den sjunkna staden R’lyeh som vilar på botten av Stilla havet. Bakom dess stadsportar slumrar den uråldrige guden Cthulhu och bidar sin tid. Den nya trailern för Frictional games ”Soma” vittnar även den om skräcken som lurar på havets botten. För min kulturkonsumtion har lärt mig att skräcken bor där nere på djupet.

Ibland i form av bläckfiskmonstret Cthulhu. Ibland i form av en skitsvår ”Turtles”-bana.