Spelbloggen värvar Jimmy Håkansson

Spelbloggen har värvat Jimmy Håkansson som ny skribent. Han har skrivit om tv-spel i över tio år, i bland annat speltidningarna Super PLAY och Level, liksom i ETC och Göteborgsposten. Han arbetar även som tv-redaktör för Nöjesguiden och driver sedan 2009 den oberoende spelbloggen Blogemup tillsammans med skribenterna Carl-Johan Johansson och Michael Gill.

Bland många aktuella texter som Jimmy Håkansson skrivit, syns bland annat en artikel om indiespelet ”The dream machine” i Göteborgsposten (en längre version av texten finns att läsa på Blogemup). Han har också nyligen recenserat den amerikanska versionen av tv-serien ”Bron”, eller ”The bridge” som den heter på engelska, i Nöjesguiden.

Hur började du skriva om dator- och tv-spel?

– Det var i gymnasiet 2001 som jag började skriva för den gamla tv-spelssajten GON. De hade lagt ut en annons om att de sökte skribenter på sin hemsida. Jag fick jobbet och började skriva lite för den. Då handlade det om att skribenter skrev för att få gratis spel. Sedan tog det ett tag, men 2005 började jag att skriva för Super PLAY, och då förstod jag att jag verkligen ville skriva om tv-spel.

Du vurmar ju för indiespel. Hur kommer det att visa sig på SvD:s Spelbloggen?

– Det kommer nog visa sig ganska naturligt. Det är oftast bland indiespelen jag finner de mest intressanta spelupplevelserna. Det är oftast de berättelser som intresserar mig mest, de vill ofta utforska hur man kan berätta på nya spännande sätt, och de har inte så mycket att förlora.

Vad har du lärt dig av att blogga på Blogemup?

– Jag har lärt mig att det är lätt att bli fiender med övriga personer inom spelmedia. Jag tror att det finns en poäng – även om det kan bli löjligt – med så kallade ”kulturskribentsbråk”. Spelmedia kan behöva det ibland för att utmana sig själva. Vi har huggit högt och lågt i folk i spelskrivarskrået. Det kan vara nyttigt utan att det blir sensationslystet. Enda sättet att få omedelbar förändring är genom väpnad revolution.

Du bor i Göteborg. Hur ser spelindustrin och spelsamhället ut där?

– Det är intressant. Jag skrev just ett reportage om indiescenen i Göteborg, som är mer framträdande än i både Stockholm och Malmö – mycket på grund av bland andra Erik Svedäng och Cactus. Det är många fler men mindre indieföretag i Göteborg, och få större spelföretag. Nu är det lite mer på gång med större arbetsgivare. Det är mycket appspelsutvecklare, väldigt många som håller på med reklamspel och gör det för att finansiera sina egna spel. Det är väldigt roligt att det finns, och vissa spel är helt otroliga.

Jag besökte Dataspelsakademins projekt Automat. Där samlades digitala indiespel i träkabinett. Vissa såg ut som riktiga träpjäser, och vissa som datorer invirade i folie. Jag gillar symboliken med det, att indiespelen ska få ta plats. Automat ger indiespelen den fysiska närvaro som de sällan får.

Vilket är det bästa spelet i år, och varför?

– Jag blev väldigt förtjust i första episoden av ”The wolf among us”. Men det spel som gjort störst intryck på mig är ”Save the date”. Det framstår som en ointressant low tech-dejtningsimulator. Men berättelsen växer och växer till något stort, och blir till slut en berättelse som överskrider sitt medium. Jag hade inga förväntningar och blev helt blown away.