Spelbloggen

Daniel Goldberg

Daniel Goldberg

Sent omsider har jag haft tid att sätta mig in i Ni No Kuni. Jag har inte klarat spelet än, men kan redan nu säga att jag håller med om allt Tove skrev i sin recension. Det är verkligen en magisk upplevelse, med all den charm som är animationsstudion Studio Ghiblis kännetecken.

Spelmekaniskt är Ni No Kuni ett traditionellt japanskt rollspel, packat med ändlösa textrutor och menystyrda stridssekvenser. Kanske avskräcker det nykomlingar till genren. För mig är det snarare en nostalgitripp. Det påminner om hur jag som 16-åring satt uppe nätterna igenom med Squaresofts mäktiga Xenogears och lyssnade till  timslånga monologer där pixliga mangakaraktärer pratade teologi, schizofreni och jättelika robotrustningar.

Med det sagt vill jag passa på att tipsa om ett annat av mina favoritspel. Bland mycket annat ligger Ni No Kuni-utvecklarna Level-5 bakom det fantastiska Dragon Quest VIII, som släpptes till Playstation 2 år 2006. De två spelen har många likheter: också Dragon Quest VIII är tjurskalligt traditionellt och spelar på samma nostalgi som gör Ni No Kuni så älskvärt. Karaktärsdesignen, signerad Dragon Ball-skaparen Akira Toriyama, är lika sagolikt färgglad som i Studio Ghiblis bidrag till genren.

Dessutom tycks det ha varit i Dragon Quest VIII som Level 5 förstod det geniala i sidekicks röstsatta med engelska dialekter.

I Ni No Kuni heter din närmaste vän Mr Drippy, och pratar med en oemotståndlig walesisk dialekt:

YouTube Preview Image

I Dragon Quest VIII heter motsvarande karaktär Yangus och pratar cockney-engelska:

YouTube Preview Image

Kort sagt: gillade du Ni No Kuni kommer du att älska Dragon Quest VIII. Spelet är väl värt att damma av din gamla Playstation 2-konsol för.

/Daniel (@danielg0ldberg)

Fler bloggar