Högarvoderad Teliachef utan ansvar

Regel nummer ett som ordförande i ett krisomsusat bolag verkar bland många vara: gör dig oanträffbar. Regel nummer två: när du väl talar ut, skyll ifrån dig.

Telia Soneras ordförande Anders Narvinger har länge inte haft möjlighet att kommentera bolagets agerande i Uzbekistan, som bland annat verkar innehålla mutor. I dag får vi dels höra att han varit på resa i Asien – som om utlandsresa, år 2012, är lika med djungeltillvaro, bristande mottagning och skränande mobilljud (nej, jag tror det går att svara i telefon även i Asien)

Men dels, och den främsta orsaken till att han gått under jorden, är att ”det ifrågasatta köpet i Uzbekistan skedde flera år innan jag tog över som ordförande”, som Anders Narvinger säger i dagens DI.

Det verkar vara det viktigaste: det var faktiskt inte hans fel. Han kan ju inte svara på om uppgifterna rimmar illa med Telia Soneras nolltolerans mot korruption. Hur sjutton ska bolagets ordförande kunna veta om det är förenligt med bolagets strategi att betala miljardbelopp till den uzbekiska regimen, via ett brevlådeföretag i Gibraltar? Det får väl andra svara på. Ring någon gammal anställd i Uzbekistan!

Budskapet är att han ser allvarligt på uppgifterna, men att det inte är hans fel. Frågan är om aktieägare och kunder tycker att Anders Narvingers inställning till agerandet är rätt. En ordförande ska ta ansvar och försvara och representera bolaget – inte sig själv.

Anders Narvinger verkar vara en superpoppis kille att ha i styrelserummen. Han sitter i fem börsbolagstyrelser, varav ordförande i tre, enligt siffror från SIS Ägarservice. Det innebär ett antal miljoner om året i styrelsearvoden. Bara för att sitta som ordförande i Telia Soneras styrelse får han 1,1 miljoner kronor om året, enligt kallelsen till senaste årsstämman. Då kanske man kan förvänta sig lite mer än att bara sitta av tiden på styrelsemöten – till exempel att ta ansvar och representera bolaget.