Räddningspengarna är inte oändliga

Finansmarknadens aktörer kunde andas ut i förmiddags – igen. Inte heller i dag blev det någon begravningsceremoni för euron. De rödklädda domarna i Karlsruhe, Tyskland, slog fast att EMU:s krisfond ESM är förenlig med den tyska grundlagen. För de jurister, företagsledare och privatpersoner, som tillsammans lämnat in 37.000 klagomål mot Tysklands inblandning i fonden, blev det en besvikelse.

Marknadsreaktionerna var ljumna, med bara några knappa steg upp på börsen omedelbart efter beskedet. Det positiva för euron var att Tyskland inte förbjöds delta i räddningsfonden – vilket i princip hade kunnat stjälpa eurosamarbetet.
Vad som inte var lika positivt, för den som vill se räddningspengarna flöda, var att det blev svart på vitt: det kommer inte att ske. Kanske självklart i många öron, men en nog så viktig påminnelse – att räddningspengarna är inte oändliga.

Åtminstone har Tysklands deltagande i den permanenta krisfonden begränsats till 190 miljarder euro. Den totala summan i fonden är högst 700 miljarder euro. Skulle någon av de krisade medelhavsländerna behöva stort stöd kan krigskassan snabbt sina.

Samtidigt, som Pär Magnusson på RBS påtalade tidigare i dag, om ett av krisländerna nu skulle behöva stöd – kan det själv inte vara med och garantera fonden längre.

Nu ser det ut att vara Europeiska Centralbankens löften förra veckan, om omfattande stödköp av krisländers obligationer, som får störst betydelse i räddningsakten framöver. Medan krisfonden ESM nu alltså har fått ett begränsat utrymme, verkar eurons framtid främst dikteras av ECB.