X
Annons
X

Martin Gelin om amerikansk politik och kultur

Martin Gelin

Martin Gelin

Det är alltid som finast i New York just när man ska åka bort. I går, sent på kvällen, precis efter att jag skickat iväg ett fem miljarder tecken långt textdokument, mötte jag upp New York-natten på Park Slopes enda sportbar, där man firade Yankees-segern med att dansa ringdans till Frank Sinatra och Jay-Z.

I dag ska jag stånga mig fram genom pumporna och höstlöven och horderna av Halloween-kids utklädda till SvampBob för att ta mig till flygplatsen och korsa Atlanten så att jag kan vara med på ett par Obama-relaterade evenemang hemma i Sverige.

Nu på tisdag den 3 november pratar jag och Per Wirtén om Obamas första år som president på ABF-huset, klockan 18.

Den 19 november är jag på Kvalitetsmässan i Göteborg och diskuterar USA:s framtid med Olle Wästberg, klockan 09.00, samt senare samma dag med Jan Eliasson klockan 13.20.

Martin Gelin

Så här i slutet av ett decennium svamlas det mycket om framtiden (och baktiden). Men en person som förmodligen vet vad han pratar om är Googles VD Eric Schmidt, som i dag intervjuades om hur internet kommer att se ut om fem år. Några av hans kommentarer:

• Om fem år kommer nätet domineras av kinesiskt innehåll

• Tonåringars snabba hoppande mellan olika applikationer kommer snart att imiteras av alla

• YouTube är snart lönsam. Video kommer att dominera i framtiden

• Distinktioner mellan TV, radio och nätet kommer försvinna

• Facebook- och Twitter-liknande real time-innehåll kommer att växa, utmaningen blir att rangordna den

Själv har jag haft en intensivt googlig vecka, latjandes med Google Wave, Google Voice och Googles nya, fascinerande Social Search. Kommer att dela med mig av dessa erfarenheter här, så fort jag slutat distraheras av dem.

Martin Gelin

Tror att det var ett tag sedan Philip Roth gjorde en filmad intervju. Tveksamt om jag kommer orka läsa hans senaste prostata-roman, men det här var intressant: Tina Brown intervjuar.

Gillar uttrycket ”vomit draft”: när man skriver ett helt första utkast i en slags enda manisk sittning (och sedan redigerar flitigt).

Roths produktivitet: skriver en sida om dagen = 365 sidor om året. Också: begränsat användande av internet.

Martin Gelin

Rapporter om det ökade stödet för public option – ett allmänt alternativ till de privata sjukförsäkringarna – har dominerat amerikanska medier den här veckan:

Men Obama och Vita Huset har länge varit otydliga i sitt stöd för en public option, vilket de fått hård kritik för från progressiva amerikaner under sommaren och hösten.

Så varför vill då inte Obama gå ut med tydligare stöd för detta, som uppenbarligen har stöd från en majoritet av det amerikanska folket?

En populär teori bland vänstern här är att Obama är besatt av att få Olympia Snowe att rösta för förslaget, som enda republikan, så att han kan kalla reformen ”bipartisan”, resultatet av ett samarbete med republikanerna. Och Snowe har sagt att hon inte vill rösta för ett förslag som innehåller en public option. Men som Nate Silver påpekar här handlar det inte nödvändigtvis om att få Snowe som den 61:a rösten, utöver de 60 demokraterna i senaten. Snarare handlar det om att komma upp till 60 röster överhuvudtaget – det finns ett halvdussin demokrater i konservativa delstater som är mindre pålitliga än Snowe när det gäller reformen (Nelson, Bayh, Lincon, Landrieu). Joe Liebermans stöd för reformen har inte heller varit direkt överväldigande.

Det handlar alltså om Obamas vid det här laget välkända pragmatism. I stället för att försöka få igenom det förslag som de flesta demokrater vill ha, nöjer han sig med det förslag som är mer realistiskt. Det var den typen av kompromisser som exempelvis gav oss ett stimulanspaket som, enligt de flesta liberala ekonomer, var för litet.

Så även om Obamas ovilja att passionerat kampanja för en public option bygger på pragmatism finns det också ett mått av politiskt kalkylerande där – om han skulle tvingas backa tillbaka när det gäller public option skulle det se illa ut för honom. Det är en risk han inte vågade ta. Vi kan inte veta om det var ett misstag eller inte. Men om reformen röstas igenom utan en public option, trots att den mildaste versionen av förslaget (med en så kallad ”opt out”-alternativ för enskilda delstater) har stödet av 76 procent av amerikaner (här har vi alltså tiotals miljoner republikaner som stöder en statlig sjukvårdsförsäkring) lär USA:s progressiva känna en viss besvikelse.

Redan i september – när medierna var som mest upptagna med att dödförklara public option – skrev Greg Sargent om hur Vita Huset försöker mörka hur populärt det allmäna försäkringalternativet är, för att undvika att trumma upp för höga förväntingar.

Hur som helst är det tydligt att demokraterna sakta men säkert har vunnit sommarens högljudda debatt. Trots att det skrevs fem miljarder artiklar om att sjukvårdsdebatten var slutet för Obama och början på repulibkanernas pånyttfödelse.

I själva verket är det republikanerna som förlorat i popularitet de senaste månaderna, medan demokraterna och Obama ligger relativt stadigt:

Det Obama har varit bra på är att framställa republikanerna som ett ”nej till allt”-parti.

Förra veckan hade han ett av de där ögonblicken då han improviserar på scen och börjar låta lite som Jerry Seinfeld, när han började kritisera republikanernas sätt att hantera sjukvårdsdebatten:

”What I reject is when some folks say we should go back to the past policies when it was those very same policies that got us into this mess in the first place.
Another way of putting it is when, you know, I’m busy and Nancy is busy with our mop cleaning up somebody else’s mess — we don’t want somebody sitting back saying, you’re not holding the mop the right way. Why don’t you grab a mop, why don’t you help clean up. You’re not mopping fast enough. That’s a socialist mop.

Grab a mop! Let’s get to work.”

Ezra Klein har en pedagogisk sammanfattning av de två gällande reformförslagen från senaten och representanthuset.

För den som tycker att den amerikanska sjukvårdsdebatten är förvirrade, eller bara lite småtråkig: NPR:s ”This American Life” har gjort två jättebra program som förklarar de grundläggande problemen. De poängterar bland annat något som ofta faller bort i diskussionen: det är inte först och främst sjukförsäkringsbolagens fel att kostnaderna för sjukvård är så höga i USA, utan doktorerna och sjukhusen, som prackar på patienter vård de inte behöver.

Martin Gelin

Vänligen diskutera nedan.

Martin Gelin

Martin Gelin

Jag har skrivit en artikel i nya numret av Arena om Obamas första år som president.

Martin Gelin

Jag brukar med jämna mellanrum påpeka att de flesta kloka konservativa amerikaner inte finns i det republikanska partiet, utan att de snarare har startat egna diskussioner på nätet, där de slipper partiets bångstyriga etablissemang – det bästa exemplet på detta är The American Scene och New Majority.

Tyvärr verkar republikanerna inte ha tagit hjälp av dessa begåvade personer när de restaurerade partiets sajt. Den nya GOP 2.0.-sajten lanserades i dag och blev, för att uttrycka det diplomatiskt, en hejdlös katastrof.

Sajten blev omedelbart en viral succé, men kanske inte på det sätt de hoppats på.

De två stora favoriterna var i stället Michael Steele, partiordföranden med USA:s mest ansträngda hiphop-lingo, vars blogg heter – jag skojar inte – “What up?”.

Den andra favoriten var avdelningen “Future Leaders”. När man klickade på rubriken kom man till en helt tom sida.

Som om inte detta vore nog kraschade sajten flera gånger under dagen – exempelvis medan man höll en telefonkonferens till nationell press om hur fantastisk den nya sajten skulle vara.

Joe Rospars, som var Obamas chef för digitala medier, kommenterar till TPM:

”You know your web program is in trouble when your site can’t even handle the traffic bump from people making fun of your web program.”

Marc Ambinder listar några andra godbitar här:

“The first question on the conference call was from an Hispanic Republican who asked why the GOP site didn’t have a Spanish-language page.“

Daily News påpekar att sajtens administratör råkade publicera inloggningsuppgifter på framsidan.

Relaterat: Brittiska Tories verkar vara hästlängder före Labour med sina nätsatsningar.

En bättre europeisk motsvarighet till republikanernas sajt är kanske svenska YouTube-succén Anton Abele?

Martin Gelin

Det ser ut att bli en historisk vecka för sjukvårdsreformen i USA: Maine-senatorn Olympia Snowe tillkännagav precis att hon, som enda republikan, tänker rösta för det sjukvårdsreformförslag som demokraten Max Baucus försöker få igenom finansutskottet. Det här är förvånande och goda nyheter för demokraterna.

Senaten ska rösta senare i kväll.

Det går att följa detta närmare på livesändningar och livebloggar hos Washington Post, Politico, TPM, New York Times och Huffington Post.

Uppdatering: Obama hyllar Snowes beslut.

Martin Gelin

Samlade amerikanska reaktioner:

Andrew Sullivan:

”If any person has done more to advance some measure of calm, reason and peace in this troubled word lately, it’s president Obama. I think the Cairo speech and the Wright speech alone merited this both bridging ancient rifts even while they remain, of course, deep and intractable. He has already done more to heal the open wound between the West and Islam than anyone else on the planet.

I’d just add one caveat: the American people who elected him deserve part of the credit too.”

Joe Klein:

”I’m as relieved as anybody that the Bushian gunslingers have been given the gate and, as regular readers know, I’m a big fan of patient, rigorous diplomacy–and there’s a certain lovely irony to any prize that brings the Taliban and the neoconservative Commentary crowd together in high dudgeon–but let’s face it: this prize is premature to the point of ridiculousness. It continues a pattern that holds some peril for Obama: he is celebrated for who he is not, and for who he might potentially be, rather than for what he has actually done.”

Walter Russell Mead:

”It is true that President Obama has received the prize more for his words (which are many) than for his deeds (which, so far, are still few). But that only underlines the degree to which the words of an American president have the power to shape events–especially compared to the competition.”

Matt Yglesias

”Well, here’s hoping Obama snags himself a second Peace Prize after he delivers on an Israeli-Arab peace deal, and international climate agreement, and a path to normalization of relations with Cuba.”

Glenn Greenwald:

”Obama has changed the tone America uses to speak to the world generally and the Muslim world specifically. His speech in Cairo, his first-week interview on al-Arabiya, and the extraordinarily conciliatory holiday video he sent to Iran are all substantial illustrations of that. His willingness to sit down and negotiate with Iran — rather than threaten and berate them — has already produced tangible results. He has at least preliminarily broken from Bush’s full-scale subservience to Israel and has applied steadfast pressure on the Israelis to cease settlement activities, even though it’s subjected him to the sorts of domestic political risks and vicious smears that have made prior Presidents afraid to do so. His decision to use his first full day in office to issue Executive Orders to close Guantanamo, ostensibly ban torture, and bar CIA black sites was an important symbol offered to the world (even though it’s been followed by actions that make those commitments little more than empty symbols). He refused to reflexively support the right-wing, civil-liberty-crushing coup leaders in Honduras merely because they were ”pro-American” and ”anti-Chavez,” thus siding with the vast bulk of Latin America’s governments — a move George Bush, or John McCain, never would have made. And as a result of all of that, the U.S. — in a worldwide survey released just this week — rose from seventh to first on the list of ”most admired countries.”

All that said, these changes are completely preliminary, which is to be expected given that he’s only been in office nine months.”

Matt Welch, Reason:

”It shows how people–almost touchingly–remain suckers for likeable politicians who replace guys they hated, investing in them a kind of faith mere mortals usually don’t merit.”

George Packer:

”President Obama should thank the Nobel committee and ask them to hold on to the Peace Prize for a couple more years…This seems like a prize for Europeans, not Americans, and I worry that at home it will damage him politically by reinforcing the notion that he is-and will be-a world icon rather than a successful President. I don’t mind him being the former, but I most want him to be the latter.”

John McCain:

”I think all of us were surprised at the decision. But I think Americans are always pleased when their president is recognized by something on this order.”

Megan McArdle

”I guess I must hate America, but I actually think it’s kind of ludicrous that anyone is even trying to argue that Barack Obama truly deserves this Nobel Peace Prize. Could he have deserved it, after he’d had more than nine months in office? Easily. But he hasn’t had time to, y’know, accomplish anything. Unless they’re giving out the Prize these days for stimulus bills and banking sector interventions.”

National Review

”1994: Yasser Arafat”

Jason Zengerle, The New Republic

”If Obama’s Nobel peace prize does nothing else, it at least has briefly united Michael Steele and the Taliban.”

David Frum:

”From the age of 20, Barack Obama has collected acclaim, awards and prizes not for his accomplishments (which have always been rather scanty), but for his potential.”

Chris Bowers, OpenLeft

”Shorter Nobel Committee: we really hated unilateral Republican foreign policy. In fact, we hated it so much, we are going to give President Obama the award pretty much for just not being a Republican. Just having the United States talk to other countries is good enough for us.”

Larry Sabato:

”For President Obama, the enhanced prestige is an intangible element that can help him on the international stage. It may also make some difference in his quest for health care reform. This is because the success of a health care bill now depends almost entirely on Democratic votes in Congress, and Democrats will be the ones most impressed by the award. What a difference a week makes, huh? The Nobel Peace Prize certainly wipes out the embarrassment of Obama’s Olympics disaster.”

FireDogLake:

”I want to emphasize the degree to which this is the not-Bush prize. Gore invoked his de-selection in 2000 in his own Nobel acceptance speech in 2007. Observers sure read Krugman’s Nobel prize in economics as a rebuke of Bush. But more importantly, remember that Mohammed el-Baradei–who tried to prevent war in Iraq, and who has been central to preventing war against Iran–won in 2005. Baradei’s win, even more than the other two, was a critique of Bush’s (and Cheney’s) aggression and violence.”

Spencer Ackerman:

”Progressives have a unique responsibility to hold Obama to his own stated vision, and the vision that the Nobel committee honored today. But there is a difference between an incomplete agenda and a counterproductive one. And in truth, the agenda is never complete. The work goes on. But we are on a path. Fired up, ready to go.”