Martin Gelin om amerikansk politik och kultur

Martin Gelin

Martin Gelin

Förra veckan när jag diskuterade USA i P1 med deras amerikanska korrar fick vi en fråga om huruvida det stämmer att amerikaner är sämre allmänbildade än svenskar. Min spontana reaktion var en djup suck, för det finns väl ingen fördom om USA som är mer tröttsam än att amerikaner skulle vara korkade.

Jag har ett kapitel i min Obama-bok om hur den här myten sprids av tre grupper med olika intressen; dels av Hollywood, som exporterar filmer och TV-serier med den kroniskt säljbara myten om korkade amerikaner (av exempelvis Michael Moore, Morgan Spurlock och Sasha Baron-Cohen) ; dels av europeiska medier, som ser den ”korkade” medelamerikanen som ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade sociala problem här; dels av det republikanska partiet själva, som i takt med att deras sakpolitik förlorat popularitet klamrar sig fast vid identitetspolitik, banal populism och myter om ett försvunnet, ”riktigt” Amerika som uteslutande befolkas av rejäla, vita, krista män som vet hur man sågar ner en gran.

Men myten om den korkade amerikanen innebär inte nödvändigtvis att motsatsen stämmer: att alla amerikaner egentligen är allmänbildade.

Mitt spontana svar var att amerikaner inte är sämre allmänbildade, men att svenskar, som anser allmänbildning vara närmast heligt, är bättre på att framstå som allmänbildade. I Sverige vill ingen bli påkommen som okunnig, medan man i USA gärna säger rakt ut när man inte vet något.

Det verkar saknas tillfredställande undersökningar om det här. När man studerat kunskapsnivån bland exempelvis amerikanska och europeiska tonåringar hamnar amerikanerna oftast i mitten – de är varken dummare eller smartare än den genomsnittlige europén.

Men däremot är extremerna större här.

Om man – som de flesta journalister – mest rör sig mellan Washington, Boston och New York, med sporadiska avstickare till andra storstäder eller någon politisk konferens i mellanvästern, träffar man mestadels välutbildade, intelligenta människor, som knappast utgör ett genomsnitt av landet i stort.

Det finns ju även en enorm grupp amerikaner som gått i dåliga skolor, som kommer från hem där allmänbildning inte uppmuntrats, som inte ens lämnat staden där de vuxit upp (när jag var i Compton, Kalifornien nyligen träffade jag barn som aldrig ens varit på stranden, en mil bort). Det är lättare att vara ignorant i USA än i Sverige, där allmänbildningen är helig och där det fortfarande existerar ett slags homogen uppsättning kunskaper som alla bör känna till.

Många seriösa studier av det här ämnet går vilse i en snårig terräng av hur man mäter intelligens och ”allmänbildning”.

IQ anses ju exempelvis inte längre vara särskilt relevant, men enligt den kontroversiella boken ”IQ and the wealth of nations” gör USA ganska bra ifrån sig (17:e plats av 190 länder) medan en National Geographic-undersökning från 2006 visar att amerikaner har sämst geografiska kunskaper av de tillfrågade västländerna, och en av sju amerikaner har bristfälliga läskunskaper.

Samtidigt har USA som bekant 17 av världens 20 bästa universitet. Bor man i, säg, Washington eller Boston är det med andra ord inte så svårt att tillbringa ett par år här och i stort sett bara umgås med extremt intelligenta människor, men det innebär inte nödvändigtvis att amerikaner generellt är allmänbildade.

Socialantropolgerna Lil Wayne och Drake har studerat ämnet närmare i rapporten ”Ignant shit”, där de även citerar flitigt från Shawn Carters tidigare rapport i ämnet.

Fler bloggar