Martin Gelin om amerikansk politik och kultur

Martin Gelin

Martin Gelin

av Martin Gelin

Av förklarliga skäl har Obama själv inte pratat särskilt högt om sitt starka stöd från resten av världen.
Det vore förstås politiskt självmord att börja skryta om att 90% av folket i många europeiska och asiatiska länder föredrar Obama framför McCain, när hans kampanj går ut så mycket på att framstå som en rejäl, gammal hederlig amerikan.

Själv kan jag nästan bli lite irriterad när jag tar del av de ofta lite banala Obama-hyllningarna i utländska medier. Någon skrev i Der Spiegel att Obama representerar ”den goda sidan av USA”, som om alla republikaner automatiskt vore dåliga. (lite som en inverterad version av McCains ursprungliga, korkade slogan: The American president Americans have been waiting for”).

Det är lätt att glömma bort att det internationella stödet faktiskt är en enorm tillgång om Obama skulle vinna valet. USA är i desperat behov av att återupprätta sitt rykte globalt, både av ekonomiska och diplomatiska skäl (och på ett mer personligt plan är jag rätt trött på sydeuropeiska hippies som ritar Hitler-mustascher på Bush).

Timothy Garton Ash skriver om det här i New York Review of Books valspecial:

”The world may not have a vote, but it has a candidate. A BBC World Service poll, conducted across twenty-two countries this summer, found Barack Obama was preferred to John McCain by a margin of four to one. Nearly half those asked said an Obama victory would ”fundamentally change” their perception of the United States. And it certainly needs changing. Over the two terms of President George W. Bush, the Pew Global Attitudes Project, a series of worldwide public opinion surveys, has documented what anyone who travels around the world knows: a substantial fall in the standing, credibility, attractiveness, and therefore power of the United States.
/…/
Were he elected, we would discover within a few months how much of the worldwide hostility loosely tagged ”anti-Americanism” really was anti-Americanism, and how much was just a violent allergy, shared by many Americans, to a particular president, a specific set of policies, and a certain version of Americanism.”

Och så här skriver The Economist om Obama:
”Merely by becoming president, he would dispel many of the myths built up about America: it would be far harder for the spreaders of hate in the Islamic world to denounce the Great Satan if it were led by a black man whose middle name is Hussein; and far harder for autocrats around the world to claim that American democracy is a sham. America’s allies would rally to him.”

The Economist har även en intressant global omröstning där personer från hela världen kan rösta på de två kandidaterna. Obama leder förstås oerhört stort.

McCain leder bara i följande länder: Algeriet, Kongo, Sudan, Namibia och Irak.
Han är hyfsat stark i Venezuela, Colombia, Georgien och Burma.

Också intressant att det bara är 13% av The Economists läsare i Sverige som stöder McCain. Man får ju lätt intrycket att det finns en enorm hord av McCain-supportrar som genomskådat Obamas ”protektionism” i Sverige (inte minst i den här kommentarspalten, och i den svenska högerbloggosfären generellt) men inte ens bland The Economist-läsare – som ju borde stå lite till höger om svenskar i allmänhet – kan McCain få ihop ett betydelsefullt stöd.

Fler bloggar