Långsamt vidare mot sjukvårdsreform

Max Baucus (D-Mont.) frågar bästisen Chuck Grassley (R-IA) om han mot all förmodan fått syn på Baucus ryggrad.

Det var en dålig dag för den allmäna sjukförsäkringen i USA, den så kallade ”public option” som USA:s vänsterliberaler anser vara kärnan i sjukvårdsreformen. Den allmäna sjukförsäkringsalternativet såg ut att dö i dag, i senatens finansutskott, då tre demokratiska senatorer – Max Baucus, Blanche Lincoln och Kent Conrad – som utöver att de är demokrater även har gemensamt att de lite oturligt råkade födas utan ryggrad, röstade emot den.

Själv har jag tillbringat sommaren med att försöka förklara för frustrerade liberaler i USA att det med all sannolikhet kommer att genomföras en sjukvårdsreform i år, den kommer att bli oerhört betydelsefull men den kommer inte att inkludera en allmän sjukförsäkring.

Besattheten av den allmäna sjukförsäkringen är symptomatisk för den politiska dialogen i USA i år, där demokraternas vänsterfalang kritiserar allt Obama gör som otillräckligt (ofta har de rätt) medan konservativa skriker ”socialism” (och stundtals har även de rätt). Samma sak kommer att hända med sjukvårdsreformen. Den kommer förmodligen röstas igenom under hösten och den kommer att kritiseras hejdlöst av Paul Krugman och Howard Dean, samtidigt som Fox News kommer att göra extrainsatta panic room-sändningar med Glenn Beck på xanax i tvångströja, vrålandes om att USA ockuperats av Stalin.

Jonathan Chait sätter sjukvårdsreformen i historisk kontext i New Republic:

”It’s worth pointing out that, for all the flaws of the process, Obama appears to be on track to sign one of the towering social reforms in American history-the most important change in our social contract since at least 1965, or (I’d argue) even longer. Even the most conservative of the bills working its way through Congress would regulate the health insurance market to prevent the discriminatory practices that ruin the lives of the sick and make vulnerable workers fear to change jobs or strike out on their own. It would start to rationalize the practice of medicine and slow the explosive growth in costs that have gobbled up any growth in wages for many years. (The establishment of the Independent Medicare Advisory Commission, charged with targeting wasteful practices, would constitute a massive reform on its own.)

And, of course, every bill would establish a practical entitlement to health care. The extent of the coverage remains weak. But remember that the original Social Security Act not only offered meager provisions and no disability benefit- Got hurt in the factory and couldn’t work? Tough luck-it also excluded nearly half of the working population, including most women and African Americans. The important point was setting a new societal expectation of what constituted basic economic rights, which, over time, would be filled in so that the reality met the promise. Fifty years from now, the notion that people would die from lack of access to medical treatment, or lose their homes and life savings because they got sick, will seem as barbaric and foreign as the notion of the elderly dying in poverty did after the establishment of Social Security.”

Joe Klein är också hyfsat optimistisk i Time:

”Obama may be headed for the most successful domestic-policy year by a Democratic President since Lyndon Johnson’s legislative tidal wave of 1965. Obama has pushed through a $787 billion stimulus package and doubled down on the Bush Administration’s financial-crisis remedies, which seem to have prevented an economic crash. He is making quiet but substantial progress on education reform; his energy policy will probably be all carrots and no sticks – that is, no cap-and-trade program for carbon emissions – but it will provide a significant boost to green-energy industries. And despite the screechers of summer, he seems likely to pass a universal-health-care plan.”

Jonathan Cohn skriver om sjukvårdsreformens framtid utan den allmäna sjukförsäkringen.