Långsamt vidare mot sjukvårdsreform

Max Baucus (D-Mont.) frågar bästisen Chuck Grassley (R-IA) om han mot all förmodan fått syn på Baucus ryggrad.

Det var en dålig dag för den allmäna sjukförsäkringen i USA, den så kallade ”public option” som USA:s vänsterliberaler anser vara kärnan i sjukvårdsreformen. Den allmäna sjukförsäkringsalternativet såg ut att dö i dag, i senatens finansutskott, då tre demokratiska senatorer – Max Baucus, Blanche Lincoln och Kent Conrad – som utöver att de är demokrater även har gemensamt att de lite oturligt råkade födas utan ryggrad, röstade emot den.

Själv har jag tillbringat sommaren med att försöka förklara för frustrerade liberaler i USA att det med all sannolikhet kommer att genomföras en sjukvårdsreform i år, den kommer att bli oerhört betydelsefull men den kommer inte att inkludera en allmän sjukförsäkring.

Besattheten av den allmäna sjukförsäkringen är symptomatisk för den politiska dialogen i USA i år, där demokraternas vänsterfalang kritiserar allt Obama gör som otillräckligt (ofta har de rätt) medan konservativa skriker ”socialism” (och stundtals har även de rätt). Samma sak kommer att hända med sjukvårdsreformen. Den kommer förmodligen röstas igenom under hösten och den kommer att kritiseras hejdlöst av Paul Krugman och Howard Dean, samtidigt som Fox News kommer att göra extrainsatta panic room-sändningar med Glenn Beck på xanax i tvångströja, vrålandes om att USA ockuperats av Stalin.

Jonathan Chait sätter sjukvårdsreformen i historisk kontext i New Republic:

”It’s worth pointing out that, for all the flaws of the process, Obama appears to be on track to sign one of the towering social reforms in American history-the most important change in our social contract since at least 1965, or (I’d argue) even longer. Even the most conservative of the bills working its way through Congress would regulate the health insurance market to prevent the discriminatory practices that ruin the lives of the sick and make vulnerable workers fear to change jobs or strike out on their own. It would start to rationalize the practice of medicine and slow the explosive growth in costs that have gobbled up any growth in wages for many years. (The establishment of the Independent Medicare Advisory Commission, charged with targeting wasteful practices, would constitute a massive reform on its own.)

And, of course, every bill would establish a practical entitlement to health care. The extent of the coverage remains weak. But remember that the original Social Security Act not only offered meager provisions and no disability benefit- Got hurt in the factory and couldn’t work? Tough luck-it also excluded nearly half of the working population, including most women and African Americans. The important point was setting a new societal expectation of what constituted basic economic rights, which, over time, would be filled in so that the reality met the promise. Fifty years from now, the notion that people would die from lack of access to medical treatment, or lose their homes and life savings because they got sick, will seem as barbaric and foreign as the notion of the elderly dying in poverty did after the establishment of Social Security.”

Joe Klein är också hyfsat optimistisk i Time:

”Obama may be headed for the most successful domestic-policy year by a Democratic President since Lyndon Johnson’s legislative tidal wave of 1965. Obama has pushed through a $787 billion stimulus package and doubled down on the Bush Administration’s financial-crisis remedies, which seem to have prevented an economic crash. He is making quiet but substantial progress on education reform; his energy policy will probably be all carrots and no sticks – that is, no cap-and-trade program for carbon emissions – but it will provide a significant boost to green-energy industries. And despite the screechers of summer, he seems likely to pass a universal-health-care plan.”

Jonathan Cohn skriver om sjukvårdsreformens framtid utan den allmäna sjukförsäkringen.

Bokmässan revisited

Jag gästade alltså bokmässan i Göteborg i helgen, med anledning av att jag tilldelats årets Johan Hansson-pris av Natur & Kultur. Jag fick inte berätta det här för någon förrän samma dag som priset delades ut, så de flesta av mina vänner trodde att jag reste hela vägen till Göteborg enbart för att hålla ett mediokert föredrag om den eventuella hållbarheten i den koalition som valde Obama till president (jag jämförde med den republikanska koalitionen på 1960-talet: oavsett om den fortsätter vinna val eller inte så kommer den att dominera amerikansk politik de närmaste 30 åren).

På Natur & Kulturs prisutdelningsmiddag hamnade jag i alla fall vid Andreas Malm och Lena Adelsohn Liljeroth, vilket gav mig en chans att kanalisera min inre Obama: man presenterar två ideologiska motpoler och försöker sedan, ”men kan det inte vara såhär?” (Eller egentligen sade jag inte så mycket). Typisk dialog: ”Sa du nationalekonomi?”, ”Nej, humanekologi”.

Höjdpunkten var nog annars när Jan Eliasson översatte prismotiveringen på min bok för sin bordsdam, den mexikanska grävjournalisten Lydia Cacho, en av de coolaste personer jag träffade i Göteborg. Hon borde vara en inspiration för alla som skriver om sin omvärld.

Hur som helst, tack till Natur&Kultur för en härlig kväll och ett fint pris som värmer mig ända in i hjärtat.

Bokmässan – inklusive ledarpanna

Jag kommer att vara på Bokmässan i Göteborg resten av veckan.

På torsdag klockan 16.00 pratar jag lite om ”Det amerikanska löftet” och Obamas första år som president, i Svenska Dagbladets monter. Kom gärna förbi.

I ett desperat försök att bli accepterad av mina SvD-kollegor kommer jag under mässan att bära en så kallad ledarpanna, det vill säga en hjälm föreställande en kombination av Per Gudmundson och Claes Arvidssons huvuden, som svetsas fast ovanpå mitt huvud

med följande resultat:

Bra och dåliga nyheter för sjukvården

Jag har tillbringat den senaste veckan med att flänga runt i Arizonas stekheta öken och göra intervjuer, därav bristen på utlovade uppdateringar här på USA-bloggen.

Under tiden har det onekligen hänt en del i sjukvårdsdebatten här.

I början av september skrev jag en artikel i Fokus om hur republikanerna anser sig ha tjänat politiskt kapital på sjukvårdsdebatten.

Sedan dess har Obama delvis fått tillbaka det momentum som driver sådana här debatter i amerikansk media och påverkar folkopinionen.

Pollster.com:s sammanställning av opinionsmätningar visar att oppostionen mot reform svalnat i september, medan stödet börjar öka igen.

När jag var i Washington förra veckan satt jag hemma hos ett gäng intelligenta, unga personer med blandade politiska övertygelser i Columbia heights och såg Obamas tal till kongressen. De flesta arbetade på Washingtons tankesmedjor eller hade andra politiska jobb. Efteråt hade vi en diskussion om Obamas utsikter att få något gjort den här hösten. Det var en av de mer intelligenta diskussioner jag hört om sjukvården den här sommaren och det vimlade av vettig kritik av demokraternas förslag, men det som var intressant var att alla var övertygade om att en reform kommer att röstas igenom innan året är över. Det var faktiskt ingen jag träffade i DC som inte trodde att en sjukvårdsreform kommer att genomföras.

Många var också övertygade om att Glenn Becks högljudda proteströrelse mot Obama på sikt kommer att hjälpa Obama, snarare än republikanerna.

Här finns en intressant diskussion där två republikaner, David Frum och David Horowitz, debatterar Glenn Beck.

Frum tycker inte om Beck, men Horowitz gör det.

En av dessa två personer tillägnades nyligen ett kärleksfullt, beundrande porträtt i tidningen Axess.

Den andra personen intervjuas av mig, i en artikel om republikaner som är trötta på Glenn Beck och Rush Limbaughs retorik, i nya numret av tidningen Neo.

Här är en film från protesten i DC (inspelad av en självutnämnd demokrat). Avgör själva om det här är ett bra sätt för republikanerna att attrahera mittenväljare.

*****

Washington Post har en intressant undersökning som visar på ett ”väldigt starkt samband mellan fördomar om svarta och motstånd till sjukvårdsreformen”:

”Among whites with above average racial resentment, only 19 percent favored fundamental health care reforms and 57 percent favored the present system. Among those who have below average racial resentment, more than twice as many (45 percent) favored government run health care and less than half as many (25 percent) favored the status quo.”

I motsats till myterna om ett ”post-etniskt” USA tror jag att det här kommer att bli en av de viktigare konflikterna i USA de kommande åren. Demokraterna har betydligt starkare stöd av samtliga etniska minoriteter i USA (inte bara svarta utan även latinamerikaner och asiater) och de vill välkomna miljontals invandrare och stärka det sociala skyddsnätet. Republikaner vill inte göra det.

USA blir mindre och mindre ”vitt” samtidigt som landet har sin mest progressiva president sedan 1960-talet, som dessutom råkar vara svart. Det borde inte vara chockerande att det då uppstår viss ilska bland de vita amerikaner som är emot omfördelningspolitik.

Det här skrev som bekant Gunnar Myrdal om redan på 1940-talet, i ”An American Dilemma”, såväl som exempelvis Martin Gilens i ”Why Americans Hate Welfare”: Ett skäl till att det är svårt att stärka det sociala skyddsnätet i USA är att många vita helt enkelt inte vill dela med sig till icke-vita som de inte tycker anstränger sig tillräckligt.

Hur stor andel av ilskan mot Obama är grundad i rasism? Det är omöjligt att säga. Journalisten David Remnick, som skriver en bok om detta, sade i en intervju i dag: ”mer än noll procent”. Fair enough. Obama själv insisterar förstås på att det är noll procent, men det har ju alltid varit hans politiska strategi. Han påstår att rasismen knappt finns längre, eftersom det är det folk vill höra.

Sanningen är mer besvärlig.

En spretig protest

Om presidentkandidaten Barack Obama lyckades med konststycket att förena en av de mest brokiga koalitioner det demokratiska partiet någonsin haft så har presidenten Barack Obama lyckats med något nästan lika fascinerande: att förena libertarianer, Reagan-nostalgiker, socialkonservativa antiabortaktivister, NRA-medlemmar, LaRouche-vänsterextremister och allehanda konspirationsteoretiker i en relativt stor proteströrelse som i dag intog USA:s huvudstad.

Jag tillbringade ett par timmar med att intervjua demonstranterna och det var svårt att få en enhetlig bild av vad de egentligen protesterade mot.

Här är ett par av mina bilder. ”Socialism BAD”-skylten känns åtminstone konkret, om än på ett lätt Homer Simpson-aktigt sätt.

Fotnot: Billionaires for Wealthcare är en liberal protestgrupp som gör parodi på republikaner

Den nya demokratin

Tillbaka i USA efter lite välbehövd semester. Är i DC den här veckan, där det råder lite tillbaka-till-skolan-stämning efter att kongressens semester är över.

De närmast dagarna är jag på Gov 2.0 Summit, där bland andra Vivek Kundra, Clay Shirky och Beth Noveck ska förklara hur man förnyar demokratin med teknologi.

Sporadiska rapporter följer här, samt på min twitter.

Ledigt

USA-bloggen har semester den här veckan.

Jimmie Åkesson Porträtt

Testa dina åsikter i valkompassen

Riksdagsvalet 2014

Vilket av partierna passar dig bäst?

Älg får inte märkas som Svenskt kött

Viltkött

”Vad är mer svenskt än älg?”

”Där ligger alla döda, de kan vi inte hjälpa”

GAZA

Norsk aktivistläkare rasar mot Israel.

”Hamas kan inte bombas bort”

BITTE HAMMARGREN

Kriget kräver mer än en vapenvila.

Kidnappad svensk i Ukraina har släppts

Hölls fången av proryska i 19 dagar.

Kanada rasar mot kinesisk cyberattack

Regeringen: ”Vi ser allvarligt på det här”.

Flygare som släppte atombomb är död

Blev 93 år

Släppte bomb över Hiroshima.

Vad ledde till andra världskriget?

Testa:

Har du koll på händelserna som ledde till kriget?

Sista chansen för pressat Argentina

Inget genombrott – notan ska betalas i dag.

Frukt och grönt förlänger livet

Forskare

Men bara till en viss gräns – så mycket bör du äta.

Bären som bromsar åldrandet

Lista

Experten om den nyttigaste stärkande maten.

SMHI: Hettan är troligen över för i år

Sommar

Så blir den närmaste perioden.

Kan man duscha när det åskar?

Guide

Detta bör du undvika att göra i oväder.

Ingen bestämmer att skiljas över en lunch

wennstam

En myt att folk delar på sig för lätt.

Webb-tv

”Nu vill jag bli stark och snabb igen”

Löpning

Tuff intervallträning på Island.