X
Annons
X

Martin Gelin om amerikansk politik och kultur

Martin Gelin

Martin Gelin

av Martin Gelin

”Allt var Obamas fel men det här är inte rätt tillfälle att peka finger”:

”Now is not the time to fix the blame. It’s time to fix the problem,” McCain says, not long after his campaign blamed Obama and Pelosi for killing the bill.
Then he blames Obama and the Democrats: ”Sen. Obama and his allies in Congress infused unnecessary partisanship into the process.”
”I would hope that all our leaders – all of them – can put aside short-term political goals and focus on what’s best for the American people,” he says.”

Intrade ger Obama ett rejält gupp i dag.

Kan man utgå från att Dow Jones Index och BHO Index numera går i motsatta riktningar?

Martin Gelin

av Martin Gelin



Nästa president kan räkna med att ta över ett land med tio procents arbetslöshet, hävdar Barry Eichengreen, ekonomiprofessor på Berkeley.

McCain skyller, givetvis, allt på Obama.
Obama-kampanjen svarar att det är sådana uttalanden som ”ger folk avsmak för Washington”.

Update: en LA Times/Bloomberg-mätning (från i fredags, visserligen) visar att 32 % av det amerikanska folket skyller krisen på Wall street, 26% på Bush och 11% på Kongressen.

Martin Gelin

av Martin Gelin

Karin är på bokmässan i Sverige den här veckan och pratar om sin nya bok ”USA – så funkar det” så jag kör solo här ett litet tag till.

Ska inte tjata mer om debatten, men jag är lite fascinerad av diskrepansen mellan pressens respons och det amerikanska folkets respons. På plats i Mississippi var nästan alla journalister överens om att McCain var snäppet starkare än Obama. Men samtliga opinionsmätningar visar att Obama var en solklar vinnare.

James Fallows på The Atlantic Monthly, som nyligen skrev den definitiva artikeln om presidentdebatter efter att ha maratontittat på samtliga 47 primärvalsdebatter, tycker att gårkvällen kan jämföras med tre klassiska debatter mellan en erfaren kandidat och en ung uppstickare: Kennedy-Nixon 1960, Reagan-Carter 1980 och Clinton-Bush 1992:

”In each of those cases, the challenger passed the test — not necessarily by ”winning” the debate, either on logical points or in immediate audience or polling reactions, but by subtly reassuring doubters on the basic issue of whether he was a plausible occupant of the White House and commander in chief.
I think that’s how this debate will be seen.”

Med andra ord: Obama framstod inte som en ytlig kändis, inte som ett naivt småglin, inte som en konspiratorisk muslim, inte som en krånglig professor, inte som en dryg snobb, inte som någon av de karikatyrer som republikaner och medier försökt fästa på honom. Han framstod i stället, kanske för allra första gången i väldigt mångas ögon, som en potentiell president.

Martin Gelin

av Martin Gelin

Den största lyxen med att vara på plats på en debatt är att man slipper höra kabelnyheternas tsunami av åsikter.
Exempelvis insåg jag inte förrän långt efteråt, mobilsurfandes på motorvägen hem till Memphis från Mississippi, att debattens viktigaste punkt tydligen var att McCain inte tittade på Obama. I det här fallet säger dock en bild mer än tusen pundits:

Trots den behärskade samtalsnivån fick båda kandidaterna in en del smockor.
Några av McCains mest effektiva ögonblick:

– ”Det är svårt att sträcka sig över till andra sidan när man står så långt till vänster som Obama.” Går förstås att diskutera, men det är en bra rad.
– Tjatet om Ahmadinejad och hans vansinniga Israel-uttalanden. Säger inte så mycket om vem som egentligen har bäst Iran-politik, men det får Obamas att framstå som en tveksam vän av Israel, vilket hjälper McCain.
– Konsekvent väldigt bra på att smyga in namn på demokrater: den inledande vinkningen till Ted Kennedy, referenser till Russ Feingold, Hillary Clinton och Joe Lieberman.
– De ständiga, nedlåtande ”…men Obama förstår inte”-kommentarerna kommer etsa sig fast hos tittarna, även om de som tyckte att Obama vann debatten.

Några av Obamas bästa stunder:
– Repliken på McCains utläggning om Irak var eventuellt kvällens starkaste ögonblick: ”Du sade att kriget skulle vara snabbt överstökat. Du hade fel. Du sade att Irak hade massförstörelsevapen. Du hade fel. Du sade att det inte skulle uppstå en konflikt mellan sunni- och shiamuslimer. Du hade fel”.
– Vände även McCains prat om truppförstärkningen – ”the surge” – till sin fördel när han pratade om sitt armband från en mamma som förlorat en son i Irak, och sitt löfte att aldrig starta ett onödigt krig. Det är absurt att ”the surge” har fått samma status i de utrikespolitiska diskussionerna som själva krigets ursprungliga motiv.
– Pikarna om Spanien fungerade. McCain såg märkbart irriterad, nästan generad, ut.

Lite reaktioner från bloggosfären:

Mark Halperin på Time ger Obama betyget A- och McCain betyget B-.

Josh Marshall på Talking Points Memo säger att det var oavgjort.

Daniel Larison på The American Conservative tyckte att McCain ”fnissade som en gremlin”.

Ross Douthat tycker att McCain vann.

Andrew Sullivan, som ibland hävdar att han uppfann Barack Obama, ger honom A- och McCain ett B.

På kabelnyheternas opinionsmätningar är Obama stor vinnare, men de är ungefär lika pålitliga som Zogby. 538 har en bra analys av folkets respons på debatten. Mest oroväckande för McCain måste vara att fler tycker att Obama framstod som en ”stark ledare”.

Själv tycker jag inte att någon ”vann”. McCain var som väntat hejdlöst nedlåtande mot Obama, och lyckades skohorna in ett par rena lögner, men han framstod ändå som relativt hövlig. Jag vill även ge honom en eloge för hans tydliga ställningstagande mot tortyr, vilket förstås borde vara en självklarhet, men ribban är inte så hög bland republikaner i dag.
Uppskattade även att vi fick vänta till den allra sista minuten för Vietnam-kortet.

Direkt efter debatten hade jag nöjet att prata lite kort med David Axelrod från Obamas team och McCain-kampanjens huvudstrateg Steve Schmidt, även känd som Kulan. Schmidt hade en enda talking point som han upprepade envist: ”Obama sade att McCain har rätt elva gånger under kvällen. Det är ett tecken på en förlorare”.
Jag berättade om detta för Axelrod, som svarade med sitt stoiska lugn: ”Well, det är väl kul att Steve Schmidt värderar Obamas stöd så högt. Men på alla sakpolitiska punkter som diskuterades var Obama en solklar vinnare”.

En halvtimme senare gick jag förbi Kulan igen och hörde bara ett avlägset mummel: ”…elva gånger på en enda debatt. Vilken förlorare”.
Man måste ändå säga att McCain-folket är bra på att hålla sig till sitt budskap, även om det förändras ett par gånger i veckan.

Man kan kika på debatten här.

Martin Gelin

Det är min omedelbara reaktion. Mer snart

Martin Gelin

av Martin Gelin

Solen har precis gått ner i Oxford, Mississippi och journalisthorderna börjar överge gratisbaren för att klunga ihop sig i en enorm hall med 500 tv-apparater som visar cnn. Det finns åtminstone en viss demokrati här ikväll – Chuck Todd slåss om samma ribs som Tv4-Bertil. Maureen Dowd glider runt i något slags sydstats-rocker outfit: Elvis-tshirt och mc-boots. Snacket domineras av en viss ödesmättad McCain-ångest. Idag har han åkt på en hel del kritik även från konservativa pundits: fd McCain-rådgivaren Craig Shirley säger att kampanjen ”numera bara är taktik utan ideologi” och att det är ”Obama och inte McCain som visat sig vara en stadig ledare i stormiga tider”. Peggy Noonan kallar McCain ”förvirrad” och Mike Huckabee påstår att McCains Washington-kupp var ett ”enormt misstag”. Samtidigt ger statistikbloggen 538 Obama den bästa vinstchansen hittills: 75%.
Med andra ord kan vi nog räkna med att McCain om en dryg timme kommer slunga en del snaskiga attacker på Obama.

Jag livebloggar sporadiskt här.

Martin Gelin

Av Martin Gelin

Har tillbringat ett par märkliga dygn i Memphis, avvaktandes besked om McCain skulle ställa upp i kvällens debatt. Nu har han alltså bestämt sig för att komma hit, trots att det inte gjorts några direkta framsteg i kongressens budgetförhandlingar. Vad McCain egentligen försökte få ut av en sådan ploj är oklart. Enligt DC-tidningen The Hill tillförde han ingenting till kongressens diskussioner igår. Hans kampanj har inte heller tagit det utlovade uppehållet – så sent som i morse rullade hans reklamfilmer fortfarande, och de fortsätter i morgon bitti. Enligt den babblande klassen här inför debatten var McCains mål att hypa upp kvällens debatt, genom att hota med att ställa in, då han anser sig vara överlägsen Obama på utrikespolitik, kvällens ämne.

Jag sitter just nu inne i matsalen på University of Mississippi, där debatten ska äga rum om ett par timmar. Ett tjugotal studenter sitter i en cirkel runt en storbilds-tv och följer affärrsnyheterna som om det vore en orkan som sveper över landet. En tonårig kille har en skylt med texten ‘If you love Bush economics, vote McCain!’

Martin Gelin

av Martin Gelin

David Leonhardt på New York Times är en av de mest pedagogiska businessjournalisterna där ute. I går skrev han en behändig artikel om den rådande finanskrisen och vad det egentligen är kongressen bråkar om.
I väldigt stora drag handlar det om att de försöker hitta en balans mellan ett belopp som hjälper bankerna i riskzonen, och ett belopp som inte belastar skattebetalarna allt för mycket. Uttrycket ”bailout” (lösa ut) är lite missvisande, eftersom det inte handlar om ett engångsbidrag utan snarare om en investering – staten köper helt enkelt upp bankernas lägst värderade tillgångar.

Leonhardt skriver även på en nystartad blogg, Economix, som är värd att följa just nu. Den är lite sådär livsstilsaktig, som Tim Harfords ekonomiska selfhelp-spalt i Financial Times.

Annars rekommenderar jag Tyler Cowens blogg Marginal Revolution för kloka små insikter i finanssituationen.

Dagens trivia: Barney Frank, demokraten som just nu poserar på SvD:s förstasida (och på bilden här ovan) var roommate med Conan O’Brien när de gick på Harvard hade Conan O’Brien som praktikant när Conan gick i high school (tack Olle för faktakoll).
Dessutom: rätt bra på budgetförhandlingar.

Martin Gelin

av Martin Gelin

I Katie Courics intervju med Sarah Palin får vi, som väntat, alla de svar om den ekonomiska krisen vi väntat på i flera veckor:

Martin Gelin

av Martin Gelin

The Economists USA-blogg är bra läsning sådana här dagar:

”I think my colleague in Washington has it right when he says John McCain is suspending his campaign in order to help his campaign.
But suggesting a complete change of course and calling the debate to a halt doesn’t make Mr McCain look like a president; it makes him look like a drama queen. Presidents have to handle multiple crises at once; they do not get to call timeout when it suits them.”

Jonathan Chait på New Republic tror att McCain gör det här som en strategisk ploj, med målet att skjuta upp den första debatten, som ska handla om utrikespolitik, till en tidpunkt då det amerikanska folket är mer benägna att bry sig om utrikespolitik.

Med tanke på att McCain alltså inte anser sig ha 90 minuter över till fredagens debatt utgick jag från att han även ställt in kvällens inplanerade uppträdande på Bill Clintons välgörenhetsgala i New York, för Clintons organisation The Clinton Global Initiative.
Den ursprungliga planen var att McCain skulle hålla galakvällens huvudtal och prata om klimatkrisen. Så jag ringde till McCains presskontor för att fråga hur McCain ska göra med uppträdandet.
– Han kommer att hålla talet som planerat, sade talespersonen.

David Letterman får sista ordet:
”What are you going to do if you’re elected and things get tough? Suspend being president? We’ve got a guy like that now!”

Nu ska jag äta middag i en Memphis-hotellobby med simmande ankor.