Höstens mesta popfilm

Under helgen i London – innan ett besök på en jazzpub i Hackney där publiken bestod av ett gäng farbröder, en hund och en katt (väldigt Dr Alban i Syadafrika-skt) – slank jag in på bion för att se (500) Days of Summer: en film som jag längtat efter i månader. Och visst var den som 2009 års svar på Garden State. Men istället för boy meets girl med The Shins i hörlurarna var det boy meets girl med The Smiths i öronen. En lättsam romantisk dramakomedi med osedvanligt bra soundtrack; en popnörds våta dröm med Zooey Deschanel i huvudrollen. Men den som vill se filmen på bio när den går upp i Sverige den 23 oktober gör nog säkrast i att haka fast förväntningarna på en lagom nivå. (500) Days of Summer är, trots den högst älskvärda inramningen, inget stort mästerverk. Det är en rar popromantisk pärla. Perfekt att titta på i höstrusket innan man går hem och lyssnar på Grand Archives nya.