Den nakna sanningen

Nu när vi plötsligt kommit Steven Patrick Morrissey in på bara skinnet kan vi passa på och prata lite mer om hans nya skiva Years of refusal som släpps om ynka tretton dagar. Jag älskar den! Verkligen. Framför allt I’m throwing my arms around Paris, One day goodbye will be farewell och When I last spoke to Carol (eftersom låten heter så enligt officiella skivbolagsrapporter kallar jag den också så). Tre strålande låtar som täcker hela Morrissey-skalan: från trumpetflankerade fiestatoner till dramatiska gester.

Jag måste också erkänna att Something is squeezing my skull, låten som fick mig att nästan ramla av stolen där jag satt på Universals kontor och tjuvlyssnade på skivan, har blivit betydligt bättre med lyssningarna. Nu gillar jag den. Ganska mycket till och med. Så alla ni som tvekar, lyssna på Years of refusal om och om igen så faller bitarna till slut på plats. Nu måste jag spara ord inför en eventuell recension om två veckor. Men det är en urbra skiva. Ur.

Dagens efterlysning: Kan inte Svenska Akademin komma på en svensk motsvarighet till det engelska ordet boredom? Hur översätter man det? Uttråkighet? Uttråknad? Jag vill ha ett svenskt ord. Genast tack.