Panflöjt – dix points

Sisårdärja, nu var veckans recensioner lämnade. För alla Cat Power-vänner där ute kan jag rekommendera Emily Jane White. Väldigt Chan Marshallesque om man säger så. Med en twist av Nick Cavesk lyrik. En väldigt fin debutskiva har hon fått ihop.

P3 Guld-helgen avlöpte strålande och Lykke Li fick – tack och lov och äntligen – ett pris. Hon var själv inte på plats men att det var fel tacktal som lästes – hon vann ju ändå för Årets nykomling och inte Årets pop – spelade ingen roll alls. Hon hade ju varit en extremt välförtjänt mottagare av popplaketten också. Detektivbyrån gjorde ett snyggt radiovåge-spelande framträdande ihop med Hello Saferide och den stackars spysjuke Markus Krunegård. Och jag var väldigt nöjd med att jag flippade John ME när jag satt i Flipp eller Flopp-panelen i P3 innan jul. Jag gillar hans Love is the drug. Gillar verkligen! En lysande låt i gråvintern. Kanske borde staten lagstifta om att all musik som släpps under det mörka halvåret borde innehålla minst en dansant syntslinga. För folkhälsans skull.

I helgen testade jag också några alldeles utmärkta åka tåg-skivor. Bäst av dem var Andrew Birds kommande skiva. Hade inte SJ varit så dyra att spontanåka med hade jag åkt tåg hela tiden när jag lyssnar på skivan (något jag tänkte göra ofta ofta). Spåret Not a robot, but a ghost är för övrigt vansinnigt bra. Jag älskar Andrew Bird och jag älskar att han heter fågel i efternamn.

Även kommande M Ward-skivan håller bra för spårdrivna färdmedel. Det gör även kommande Moz. När det gäller Fever Ray-skivan är jag inte helt övertygad om dess storhet i största allmänhet. Den låter ju som en The Knife-skiva. Helt och hållet. Nu är det förvisso ingen förolämpning att låta som The Knife men jag undrar vad som är Fever Ray med den? Förutom att Olof Dreijer inte är med. Hade det inte varit mer spännande om Karin Dreijer Andersson hade sjungit på riktigt, med sin egen röst i oförställd variant? Särskilt eftersom den upp-och-ner-pitchade rösten kommit att bli ett av The Knifes signum.

I en krönika i somras skrev jag om den förbjudna panflöjten och att endast de som är totalt orädda kommer att närma sig den under 2009. Och det är möjligt att jag hör i syne, men är det inte en panflöjt som dyker upp på sista Fever Ray-spåret? Det som heter Keep the streets empty for me? Jo jag tror banne mig det. Kanske en syntkonstruerad panflöjt men ändå. Jag ger alla mina stilpoäng för det. Full pott. Dix points.