Ytterligare några antirockstjärnor

Idag lyssnar jag mest på Hajen – en julklapp till alla vänner av Cat Power – och Welcome Wagon. Och så hoppas jag att jag snart kommer få nya M Ward-skivan av Magnus.

Poni Hoax var bra i lördags men gudarna ska veta att de inte alls såg ut som jag hade föreställt mig. Inget svart smink, inget svart nagellack och inte ens en liten futtig svart slinga i håret. Däremot vita jumpaskor på keyboardisten Laurents fossingar. Med sitt höga, tunna hårfäste och en kostym med revärer på byxbenen såg dessutom sångaren Nicolas snarare ut som kontorsmaterialansvarige på valfritt storföretag än som en stundtals småläskig sångare i ett franskt dekadentelektroband. Ytterligare ett band att lägga till på anti-rockstjärne-listan. Men vilken himla låt Antibodies är. Den finns absolut med på den lista över 2008:s bästa låtar som jag ska försöka plita ihop senare i veckan. Nog kommer väl Poni Hoax till Arvika i sommar?

Igår var jag på Oh no… It’s Christmas på Nalen – den ”alternativa” hyllningen till julen. Inte för att märka ord men finns det verkligen någon som på allvar använder begreppet ”alternativ” om sin musik år 2008? Är inte det något som hade sin storhetstid i samband med MTV:s Alternative Nations gyllene år på 90-talet och som sedan föll platt som en fura? Bäst igår – under en i övrigt ljummen tillställning – var Annika Norlins ursnygga och översatta version av Christmas (baby please come home).

Märker ni förresten lugnet efter Idol-stormen?