Kristin Lundell
Idag pratade Markus Larsson och jag julmusik med Hanna Fahl i P3 Populär och jag hade tagit med mig TIAC:s splitternya julsingel It’s christmas but not for you som min bästa nya jullåt. Så himla fin och bra! Man blir både sorgsen och varm i hjärtat på samma gång. Och video har de spelat in till den också. Jag har en känsla av att de nog i alla fall kommer att få julkort från en hel hög med filmbolagsjurister.
Mina bästa jullåtar är av det sorgsna slaget. Nu är det däremot hög tid att sätta tänderna i Sanna, Shirley och Sonja som myser in julen med sina versioner av Silent night, Oh holy night osv osv. I P3 Populär efterlyste jag en statlig instans där artister som går i julskivornas tankar skulle få ansöka om en licens för att få ge ut julskivor. Som det är idag är det på tok för lätt för gemene schlagersångare att trycka på rec-knappen och stämma upp i Stilla natt. Man måste ju ha någon mer ambition med sin julskiva än att bara vilja mysa upp i sång sådär i största allmänhet. För julmusikens – och barnens – bästa måste det rensas upp i genren. Jag efterlyser även att artisterna tar ett eget ansvar här. Att de tänker ”måste jag verkligen släppa den här versionen av Ave Maria bara för att det är dags att ta fram adventsljustaken? Har jag några ambitioner med min version?”. Åtta av tio olyckor med Stilla Natt hade kunnat undvikas på det sättet.