Kristin Lundell
Jag börjar veckan med att göra en pudel. Landet var visst ett bra ställe för Ólafur Arnalds och hans lilla stråkensemble. Visst för att en kyrka hade varit bättre men låt oss inte hänga upp oss på principsaker. Óli gjorde ju en strålande fin konsert i fredags kväll. Det var fullsatt, varmt och imponerande publiktyst. Själv satt jag på golvet längst bak i lokalen och såg inte så mycket som hände på scen (men det verkar inte ha hänt så mycket). Jag såg bara Óli och hans Mac-laptop och elpiano. Det blev dock ingen Ace of Base-cover. Eller Death Cab For Cutie-cover. Eller Justin Timberlake-cover. Det blev istället några nya låtar och spår från hans två skivor. Det var urfint. Ólafur verkade nöjd med spelningen. Sedan åkte han och bandet till Tyskland. Undrar när de första smakproven från hans nystartrade dansmusikprojekt kommer att dyka upp? Något för oss som inte tycker att det räcker med Ólafur i hardcore– och postklassisk form.