Kristin Lundell
På onsdag släpper Oasis sin sjunde skiva Dig out your soul; ett överlag mediokert album där – tro det eller ej – Liam Gallagher tar hem segern för skivans mest spännande låt. Ignorera hans gamla megapekoral Little James och gå och sätt på en kopp te när han iscensätter ett gammalt bråk i Tyskland genom att skrika ”you fucking cunts, I’ll fucking ’ave ya” i låten Ain’t got nothin’. Liams låt Soldier on, som avslutar hela skivan, är bättre än så. Nu kammar han förvisso hem segern i en walk over-situation men strunt i det. För låt oss inte fastna vid Oasis musik. Den slutade ju vara intressant efter Do you know what I mean-singeln för tio år sedan. Idag är bröderna Gallagher bäst i intervjuer.
Numera läser jag varenda artikel om Liam och Noel som jag kommer över. Jag hoppar över bitarna om musiken (det är fortfarande bara Beatles och Kinks för hela inspirationsslanten) och läser allt det andra. Det är nästan alltid vansinnigt roligt. Liam skrattar jag 60% åt och 40% med, Noel skrattar jag 100 % med. Han borde göra mer av sin komiska talang. Tänk om Oasis hade kunnat strunta i att åka ut på ännu en ordinär turné till förmån för att Noel tar på sig Ray Davies-kostymen och åker på en akustisk turné blandat med hits och roliga berättelser. Eller ännu bättre: kanske hade bröderna Gallagher kunnat göra en gemensam humorshow. Jag hade suttit på första raden.
Roligaste Oasis-artikeln finns att läsa just nu i Q (plats för 90-tals flash back). Liam berättar bland annat om varför en massa husägare i LA vaknade upp med nazibadges i sina trädgårdar (Liam var tvungen att göra sig av med dem efter att de hamnat i hans fickor efter en fest med Marilyn Manson), anledningen till att han gifte sig med All Saints-Nicole (”These things happen”) och hur mycket han hatar nymodigheter:
Look, I’m trying salmon, that’s about how far my interest in new things goes.
Tssss. Lax. Detta moderna påfund. Minst lika onödigt som internet.