Något nytt?

Javisst. Jenny Lewis är ju aktuell med en ny skiva i slutet av september. Personligen har jag aldrig fallit särskilt hårt för varken hennes band Rilo Kiley eller skivan hon gjorde ihop med The Watson Twins (hennes Rilo Kiley-kollega Blake Sennetts sidoprojektet The Elected gillar jag dock desto mer). Men Lewis kommande skiva Acid tongue är en vuxet småtrevlig skiva för alla med alt country-flirtande indie som främsta akilleshäl. Nu ska jag lyssna på Brett Andersons andra soloskiva. Jag vill gärna ge honom en ny chans. Suede var ju ändå Suede en gång i tiden innan Brett förvandlades till en aerobicfrökenhoppande scenfigur på bandets sista Cirkus-spelning. Men vi glömmer det nu.