Kristin Lundell
Äntligen är allt som det brukar vara. Det tar alltid minst en dag att ställa om sig från festivalsamhället till det vanliga livet utan entréarmband. Bara en sån sak som att vänja sig vid att man inte alls dumpar skräpet där man står utan går till en papperskorg (varför finns det förresten inga papperskorgar på Emmaboda?). Tack och lov att festivaler inte pågår längre än en vecka. Återanpassningen till det normala livet hade blivit alltför tufft annars. Det var min tionde gång på Emmaboda. I like it. Bäst var Detektivbyrån och Justice, den sistnämnda ur en estetisk synvinkel. Snyggare Marshall-altare får man leta efter. Och det lysande korset måste ha synts ända till bible-campet i Gusum. På torsdag är det Way Out West. Ingen behöver gå festivallös i det här landet.