Ingen andra chans

Alltså. Bara för att jag en gång, eller ja kanske två eller tio gånger, har råkat prata lite väl mycket om det norska black metal-bandet Satyricon kommer jag visst alltid få upp äta det hos min rockvän Linnéa. Hå hå jaja. Men jag kan inte hjälpa det, jag är fascinerad av dem. Jag undrar verkligen hur black metal-artister fungerar i sin vardag. Dricker de caffe latte? (Svar: ja, Satyricons Satyr har till och med socker i latten noterade en reporter i en intervju) Men vad gör de mer? I de fulaste vatten simmar säkert de lugnaste fiskarna. De kanske är som små fluffiga lamm? Vilka de stygga vargarna är i verkligheten vet vi alla. Pojkbandsstjärnor och familjen Iglesias. Kära nån vilka mellansnackshistorier som Julio Iglesias drog när han spelade på Cirkus för några år sedan. Tjejer hit och damer dit.