BSB-recensent i våldsamt huligandrama

Ja nåt sånt skulle det ha stått om löpsedelarna skulle ha sammanfattat min måndagkväll. Jösses. Nu kan man visst inte längre åka till en konsert med ett gammalt pojkband utan att vara rädd för att hamna mitt i en våldsam play date mellan två gäng med vuxna män. Jag satt intet ont anandes och väntade på att Tvärbanan skulle ta mig till Backstreet Boys 90-tal när det från ingenstans dök upp en skock män som väntat in sina motståndare som åkt kommunalt (miljövänlig omtanke!) från stans södra delar.
När de tjurrusade mot Tvärbane-vagnen ryckte jag åt mig en stackars livrädd kvinna och sprang. Fast ingen hjälp fick vi på SEB:s kontor (det blir minsann inga banklån på den banken. Snåla med nödhjälp = snåla med annat). Gårdagens tistel tilldelas bankmannen som inte ville släppa in mig och den livrädda kvinnan. Tack och lov var det en snäll taxi-chaufför som skjutsade oss till Globen. Jag säger då det. På Backstreet Boys tjöt tjejerna så att det gjorde ont i öronen. Det var mycket behagligare.

Nu har Wild Beasts skiva äntligen kommit i mailen. Jag lyssnar och återkommer.