Vissa saker är tre timmar långa

The Cure var strålande i lördags. Tre timmar långa javisst men, precis som Dramatens uppsättning av Dödsdansen, så är The Cures konserter tre timmar långa (Dödsdansen är dock 3 timmar och 45 minuter men då med paus inräknad). Robert Smith vill spela precis så länge och det blir sällan kortare än så. Jag hade kunnat stryka några småsega scener ur Dödsdansen precis som jag hade kunnat stryka några nummer från The Cures spellista. Det jag vill komma till här är att ibland får man bara sitta snällt och vänta till helheten är avslutad.

Smith bytte ut textraden ”killing an arab” mot ”killing another” i den Främlingen-av-Albert Camus-inspirerade låten Killing an arab. Väldigt politiskt korrekt av den 49-årige Smith. På håll såg han dock ut som en rultig tonåring.

För den som köper Morrisseys nysläppta Greatest hits och tittar i konvolutet finns en bild på en naken bakdel (konvolutet påstår att det är Morrisseys egen) med texten Your arse an’all skriver på skinkorna. Kära nån. Om man tycker att det faktiskt är lite roligt – betyder det att man snart kommer att beställa en Best of Claes Malmberg-dvd?