Powervecka i New York

Så var jag tillbaka i Stockholm efter ett power-besök i New York. Förutom att jag gick förbi en kyrka i Chinatown som fick mig att förstå att prefixet power– är det bästa prefixet i vår kultur (kyrkan hade både power-bönemöte och power-bibelläsning på lunchen) hann jag med otroligt mycket. Bland annat:

– Ta en massa kort på mig själv utanför Flight of the Conchords-Bret och Jemaines hus på 28 Henry Street i Chinatown. Kineserna som satt på trappan utanför huset tittade dock helt oförstående på mina glada ambitioner att föreviga mig framför exteriören i världens nu roligaste tv-serie. Jag drog slutsatsen att det inte har börjat några Flight of the Conchords-stadsvandringar än. När jag gick förbi en Sex and the city-stadsvandring var det minsann ingen förbipasserande som reagerade över att en massa tjejer tog kort på sig själva utanför Carries hus på Perry Street (om jag nu inte minns gatunamnet fel).

– Gå på ett jättevackert barfota-popbröllop på Long Island som kulminerade i ett flera timmar långt improvisations-jam i köket med medlemmar från Au Revoir Simone, We are Scientists, Bishop Allen, brudens bluegrassartist-pappa och en massa andra popansikten, som jag kände igen men inte kunde placera. Sångerna som fungerade bäst i den spontana allsångstappningen var Oasis Wonderwall och Donovans Happiness runs. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

– Åka till New Jesey och både titta till Yo La Tengos hemplats Hoboken och gå på vintage-shoppingrunda med en kompis och hennes kompis som även visade sig vara Michelle Williams stylist. Många flugor i en smäll blev det där.

– Få en massa spännande musiktips som jag ska kolla upp snarast och rapportera tillbaka om.

Saker som jag missade: Att se nya Wes Anderson-filmen på bio. Jag, bio och New York är visst en kombination som alltid slår fel.