Ett fnissigt telefonsamtal

Flight of the Conchords-intervjun blev av. Sent igår kväll lyfte jag på telefonluren för att höra Bret och Jemaine – de ringde båda två – fnissa som två tonårsflickor som druckit på tok för mycket läsk. De var väldigt positiva och gapskrattade även åt det minsta av skämt. Vilken tur.
Medan jag väntade på FOTCs samtal tittade jag nämligen på den plågsamt jobbiga Lou Reed-intervjun som gick på SVT2. I början tyckte jag att det var konstigt att killen som intervjuat skulle prata om intervjun efter varje klipp. Men sen förstod jag att han givetvis måste få prata ut om det hela. Lou var verkligen urtypen för vresig och elak surkart. Jag förstår mig inte på den typen i intervjusammanhang. Lou får givetvis vara hur sur och hata journalister hur mycket han vill. Men varför ställer han då upp på intervjuer? Det kan knappast vara någon som kan tvinga en rockstjärna i hans position att prata med svensk tv om han inte vill. Nästa gång hoppas jag att SVT pratar med någon annan istället. Till exempel två nyzeeländska popkomiker som fnissar i en högtalartelefon.