Kristin Lundell
Sådärja, då är jag incheckad på Oscar Statt i Arvika och redo att ta mig an rollen som SvD:s festivalkorrespondent. Det är faktiskt inte så farligt som jag trodde. Människan har ju en märklig förmåga att snabbt anpassa sig till ny natur. Från inskolningen på SJ-tåget med förväntansfulla tonåringar (för tredje gången i år blev jag lite nostalgisk. Måste sluta upp med sånt. Nostalgi är en styggelse som sällan leder till något gott i musikkritikvärlden) genom festivalskräpandet inne i stan (en hemslöjdsbutik i centrum har festivalerbjudande med fleecepläd och kudde för 100 kr. Det verkar vara sommarens klipp) fram till hotellrummet.
Snart ska jag samla kraft till att ge mig ut på området. Det regnar inte just nu men på tåget pratade tonåringarna med förtjusning om hur lerigt det var på området. Någon pratade om ett slagfält men jag har en känsla av att han överdrev lite för dramaturgins skull. Det gick i alla fall hem hos publiken som tindrade.
Idag spelar Scissor Sisters, Bloc Party, Within Temptation, Mando Diao, The Ark, Nouvelle Vague m fl. Jag ser mest fram emot morgondagen. Då spelar Ellen Allien och Hey Willpower. Lyssnade på dem hela tågresan och började längta. Hey Willpower-skivan är riktigt bra.
Nu ska jag strax stryka runt på hotellet och se om jag ser Scissor Sisters i mjukiskläder eller något annat smaskigt. Förra året såg jag Nitzer Ebb i Cheap Monday-jeans – ätandes småkakor! Oh mon dieu, ingenting förblir hemligt här på Oscar Statt.