Samma program på alla festivaler

Jag sitter och försöker välja band att recensera på Arvika nästa vecka. Men det är lättare sagt än gjort. För vad är det egentligen med svenska festivaler i år? Alla har ju exakt samma line up, i alla fall när det gäller svenska artister. Se bara på detta (och nu har jag bara tittat på landets fyra stora festivaler. Jag vågar inte ens tänka på vilket resultat jag skulle fått om jag scannat programmen för alla landets stadsfester och festivaler):

Mando Diao spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love, Arvika och Storsjöyran.

The Ark spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love, Arvika och Storsjöyran.

Timbuktu spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love, Arvika och Storsjöyran.

Shout Out Louds spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love, Arvika och Storsjöyran.

Sahara Hotnights spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love och Storsjöyran.

The Tough Alliance spelade/spelar på Arvika, Peace and Love och Storsjöyran.

Maia Hirasawa spelade/spelar på Hultsfred, Peace and Love och Arvika.

Marit Bergman spelade/spelar på Hultsfred, Arvika och Peace and Love.

Vad hände egentligen med variation? Om alla festivaler ändå ska ha samma program kan de väl samköra eller nåt sånt.

Hmm, vad ska jag då välja på Arvika. Patrick Wolf är självskriven. Scissor Sisters tar jag nog också. Och Shiny Toy Guns och Hey Willpower. Men resten då? Holländska Within Temptations konsert är i alla fall – och dessvärre – exklusiv för Arvika. Better get ready for some symphonic goth rock.