Man är inte värst i alla fall

Så var det måndag igen. Och oavsett vad de flesta av oss än har gjort för dumt i helgen ligger man i lä jämfört med fotbollshuliganen från Danmark. Usch, där kan man tala om allvarlig bakfylleångest. Det kändes lite bra att tänka så i lördags kväll. Jag tog ett glas vin till och hade jätteroligt på Christian Falks danskonsert på Debaser Medis. Fast kan inte Robyn texten till sina egna låtar? Under en av sina kända låtar (som jag givetvis inte kommer ihåg vilken det var såhär två dagar efter, kan det ha varit With every heart beat?) tittade hon stup i kvarten på ett papper på golvet. Undrar hur Bob Dylan kommer ihåg alla sina texter.

Ben Morris tog en paus i skivspelandet med Falken och gav mig en introduktion till den nya tekniken. Hans mobiltelefon har en funktion där han kan spela in några sekunder av en låt han hör och sedan sms:a (eller så var det koppla upp mot) en databas som sedan skickar tillbaka uppgifter om vilken låt som spelas. Hur i hela fridens namn kan datorn veta det? Jag säger då det. Maskiner är då bra smartare än (vissa) människor. Jag har fortfarande inte fattat hur en fax fungerar.

Veckans stora fråga är om jag ska åka till Malmö på söndag och se underbara SoKo. Jag tror faktiskt att jag gör det. Kanske tar jag en avstickare till Köpenhamn på vägen. Jag har inte varit där på hela våren.