Sova med hörselskydd

Jag hade fel igår. Jag rodde ju att Maps skulle spela live på Pet Sounds Bar men han spelade skivor istället. Lite snopet men som tur var hade jag så trevligt sällskap att jag var glad ändå. När jag träffade Maps-James idag berättade han att han fortfarande bor kvar hemma hos sina föräldrar i en by utanför Northampton. Och när jag frågade vad de tyckte om att han spelar in sin musik på nätterna så berättade han att de sover med hörselskydd! Det var en fin historia tycker jag. Och jag är givetvis tacksam för att mamma och pappa Chapman gör avkall på sina sömnbekvämligheter för att deras 29-årige son ska få skapa sin musik på sitt rum. Annars hade vi, det vill säga världen, ju blivit utan så många bra låtar. Det lönar sig att vara osjälvisk.

När jag åkte hem från Maps-intervjun – som gjordes i ett etagevåningsrum med ett stort inramat porträtt av Lily Allen på väggen – såg jag på Expressens löpsedel att glömska och trötthet kan vara tecken på vuxen-adhd! Och eftersom jag varit trött och glömt en massa saker det senaste året känner jag mig givetvis så träffad att jag måste gå in på hemsidan och göra testet (och dämed öka läsarsiffrorna för tidningen). Jag sprang rakt in i famnen på det gamla bondfångartricket men vad ska man göra? Jag har ju en eventuell diagnos på bara ett tangenttrycks avstånd.

Jag undrar förresten varför alla tjatar så mycket om att Shout Out Louds har spelat på Letterman. När jag såg reprisen av Stina Dabrowskis show i måndags så presenterade hon bandet med att säga att de spelat hos David Letterman. Och jag tror inte att jag läst någon text om bandet som inte nämnt att de spelat i pratshowen. Nog för att jag förstår att Letterman är den stora talk show-kungen men ändå. Det är väl inte så stor grej att det måste nämnas precis hela tiden?