Dagens språklektion: slanguttrycket patsy

Först förstod jag ingenting när James Dean Bradfield i Manic Street Preachers sjöng ”I am just a Patsy” i låten med samma namn. Vaddå Patsy? Inte kan det väl vara Patsy Kensit – Liam Gallaghers gamla flamma – som han talade om? Den förklaringen skulle ju vara en tia på den ologiska skalan. Och inte var teorin att det var Patsy i Helt Hysteriskt han pratade om en klockrenare lösning på gåtan. Men nu när jag har slagit upp patsy i ordboken står det att det är ett amerikanskt-engelskt slangord som betyder lättlurad person, syndabock och drift-kucku (underbart ord). Så nu vet ni. Ja, om någon nu skulle vilja köpa Manics nya skiva Send away the tigers som kommer på onsdag. Man lär sig något nytt varje dag. Jag har aldrig vetat att Patsy är den engelska versionen av Pelle-Jöns.

Åh, för en halv sekund när jag öppnade kuvertet och såg ett album med texten Elliott Smith på blev jag jätteglad för att han släppt en ny skiva. Men sen kom jag tillbaka till verkligheten och kom på att han ju inte kan släppa några mer skivor. New moon är ett dubbelalbum med låtar som Smith spelade in mellan 1995 och 1997 och överskottet av försäljningen kommer att gå till välgörande ändamål i hans hemstad Portland. Vad sorglig fredagen blev ett tag.

Det har nu även blivit dags för andra halvan av Martha och Rufus Wainwrights föräldrapar att återutge sina gamla skivor (mamma och moster McGarrigles gamla French Record ska ju släppas igen). Loudon Wainwright III ger nu ut T-shirt, från 1976, och Final Exam från 1978 på ett dubbelalbum. På den sistnämnda finns dessutom låten Pretty little Martha. Det är något helt annat än hennes berömda låthälsning till honom: Bloody Mother Fucking Asshole. Pappa Wainwright var förresten jätterolig i den underbara serien Undecleared. Det är en stor gåta varför ingen (typ Kanal 5) visat den. Men den finns tack och lov att få tag på på dvd. Ett måste för alla som gillade Nollor och Nördar eftersom nästan alla skådisar därifrån dyker upp. Och för att serien är skapad av hjärnorna bakom Nollor och Nördar.

Ikväll ska jag se Of Montreal, Saturday Looks Good To Me och Shout Out Louds. Jag håller inte alls med om de ljumma recensionerna som nya Shout Out Louds-skivan fick. Jag tycker att den är mycket bättre än alla trea-betyg. Kanske ska jag författa ett upprört mail till Dan Backman som skrev recensionen i SvD (fast han gav i och för sig en fyra). Eller så gör jag något annat av min tid istället. Lyssnar på Kocky-skivan till exempel.