Kristin Lundell
Medan jag sitter och väntar på att veckans skivrecensioner ska skickas in passar jag på att kolla igenom Blenders lista över de femtio sämsta låtarna någonsin. Och Sverige har två stolta bidrag med på listan: Rednex Cotton Eye Joe och Europes The Final Countdown. Hade jag gjort den listan hade den definitivt sett annorlunda ut. En lista över världens sämsta låtar som inte nämner Sandi Thoms I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair), James Blunts You’re beautiful eller vilken låt som helst med Black Eyed Peas eller Alanis Morrisette kan ju inte vara riktigt riktig. Jag hade hellre lyssnat på Cotton Eye Joe 150 gånger i hörlurar än lyssna på Sandi Thoms urhemska låt fem gånger på raken.
Jag hade dessutom bytt ut Blenders val på plats 42, Simon & Garfunkels
The Sounds (sic!) of Silence, och plats nummer 26, The Doors The End, mot antingen Anastacias Left outside alone, Boyz II Mens I’ll make love to you eller Extremes More than words. Och varför har de listat Right Said Freds I’m too sexy men inte Pussycat Dolls Don’t cha?
Etta på min lista över världens sämsta låtar hade jag utan tvekan satt Anouks Nobody’s wife. Burr, jag får rysningar bara jag skriver titeln.
Jag vet att jag har en mångd urdåliga låtar borträngda i minnet som jag nu ska försöka locka fram för att kunna komplettera min egen lista. Få se nu, vilka är de absolut sämsta låtarna jag någonsin hört under mitt 25-åriga liv. Vad hette den där nu: Always take the weather?