Ser ni någon i plaståtervinningen så är det jag

Jag vet inte vad jag har varit upptagen med hela året. Något viktigt måste det ha varit. För jag kan inte komma på att det någonsin har gått flera månader utan att jag gjort en lista. Jag älskar att göra listor över precis allting. Jag älskar att planera och köpa julklappar i spetember. Jag är alltid ute i god tid.

Men från och med i går ska det bli annorlunda. Igår missade jag nämligen världens finaste 50-tals spegel som någon ställt vid återvinningsstationen. Och jag missade den bara för att jag absolut skulle vara i tid till en lunch. Istället för att gå hem med mitt fynd ställde jag den (synligt) bakom ett träd och höll tummarna. Det gick såklart åt skogen. Fem gånger igår cirkulerade jag kring återvinningsbackarna för att se om någon ångrat sig och ställt tillbaka den. Det hade de givetvis inte. Men jag kan inte släppa spegeln. Jag har blivit besatt av den. Måste ta en runda förbi idag igen och se om den kommit tillbaka. Det kommer sluta med att jag flyttar in bland de ursköljda mjölkförpackningarna med en duvfamilj på huvudet.

Så årets försenade nyårslöfte är att jag ska sluta vara i tid. Och här kommer en lista över bra skivor just nu:

1. The Tellers The Tellers
2. The Lovekevins Vs The snow
3. The Go Find Stars on the wall
4. Mixtapes & Cellmates Mixtapes & Cellmates
5. Parlez vous Pop? Samlingsskiva med franska låtar från bland andra Sandie Shaw och Dusty Springfield.

Och så tre bra klassiker som jag lyssnat på under påsken:

1. Galaxie 500 On fire
2. McCarthy I am a wallet
3. The Smiths Meat is murder

Efter påskaftonens missbruk av damtidningar har jag äntligen kommit tillbaka i min gamla form. Det behövdes en skvaller-detox efter djupdykningen i kändisarnas och baronernas värld. Fast jag kan fortfarande inte släppa ett citat från Sandra Dahlberg i Svensk Dam från i höstas. ”Vi vill inte bli som Linda Rosing”. Med det menade hon att hon och Jimmy Jansson inte ville synas överallt. Medan jag tog en stärkande paus från skvallret läste jag i långfredagens Expressen och såg en bild på en ledsen Sandra med hennes och Jimmys bebis i famnen. De var visst insnöade i Klimpfjäll och nu var lille Vilmers dop i fara.
Men suck, Sandra och Jimmy är ju hundra gånger värre än Linda och Fadde någonsin varit. Går det ens att öppna en tidning nuförtiden utan att se en bild på Jimmy, Sandra och Vilmer? Åh vänta. Varför pratar jag om detta? Detoxen var uppenbarligen inte tillräcklig. Jag måste hålla mig från kvällstidningarnas nätupplagor i minst två veckor framöver.