Påskens soundtrack

Efter noga övervägande och moget konstaterande har jag bestämt mig för att utnämna The Lovekevins debutskiva Vs The snow till påskhelgens soundtrack. Det är en fin liten poppärla. Jag har alltid varit svag för The Lovekevins, ända tillbaks till då de kallade sig The Stills och gjorde glad trumpetpop. Jag har gillat dem så mycket att jag bjöd in dem att spela live i studion när jag sände P3 Pop för flera somrar sedan. Fast då lät de helt annorlunda. Jag gillade den gamla versionen av LK och jag gillar den nya. Tänk om allting kunde vara så lätt alltid.

Idag tantfikade jag med min kollega Dan Backman. Det var trevligt. Dan hade åsikter om den nya serien Non fiction som varje fredag i SVT ska visa personerna bakom Martin Kellermans Rocky-karaktärer in real life. Tv-kamerorna har alltså följt Kellerman och hans kompisar i deras vardag. ”Vem ska vilja se det?” frågade Dan och jag hade inget svar på frågan. Istället gjorde jag en ordvits och frågade om serien var en rockysåpa. Jag är bra på ordvitsar. Och jag tycker att Rocky-stripparna (är det verkligen så man böjer stripp i serietidningssammanhang?) är roliga. Men jag hade fortfarande inget svar på Dans fråga. Fast jag blev lite sugen på att se ett avsnitt efter att ha läst intervjun med Kellerman i dagens DN. Där säger han ”Vi pratar inte så mycket, dialogen är inte rapp, vi går mest omkring och mumlar. Min brorsa sa ingenting efter första avsnittet. Sedan sa han att man ville se mer”. Åh nej vänta, jag läste fel märkte jag just när jag citerade. Jag trodde det stod ”sedan sa han att man inte ville se mer”. Det hade ju varit jätteroligt.

Nyss när jag ringde till Stefan Thungren för att se hur vi ska lösa dilemmat med nya Timbaland-skivan (alla tidningar förutom SvD har fått skivan av skivbolaget) stod han och målade köket gult. En del går verkligen in för det här med påskpyssel. Det hade väl räckt med att köpa ett påskägg?