Ny vecka nya tag

En sak som jag kom att tänka på under gårdagens Darin-konsert var hur skönt det måste vara för hans publik att ha en idol som faktiskt befinner sig på ungefär samma nivå som de själva. Att få ha en favoritartist som är tonåring istället för att behöva hålla tillgodo med förvuxna pojkbandsmedlemmar som desperatstylats för att se ungdomliga ut. Att ha en idol som uppför sig lite fumligt när han ska ta en tjej i publiken i hand istället för att behöva läsa att sin idol festat på Café Opera med ett gäng blondiner.

Jag läste en rolig sak på Darins hemsida. I presentationen av hans senaste skiva Break the news står följande ”med en tredje skiva på väg blir detta också fortsättningen på en redan lång och imponerande karriär”. Med tanke på att Darin släppte sin debutskiva i februari 2005 kan säkert de lärda tvista om huruvida hans karriär kan betecknas som lång eller inte. Men det säger en hel del om slit-och -släng-kulturen vi lever i.

Nåväl, det blir i alla fall en fullspäckad konsertvecka: På onsdag Brett Anderson, på fredag Arcade Fire och Late of the Pier, på lördag Bright Eyes och på söndag Andrew Bird. Vecka tolv verkar bli som den där veckan i höstas då det inte längre gick att vila i soffan utan att få dåligt samvete för alla bra konserter som missades. Det gäller att börja stretcha redan idag för att undvika träningsvärk i benen av allt konsertspring. Se nu till att tänja högra vaden.