Dolly-bloggen

Sisådär ja. Då var recensionen av gårdagens Dolly-konsert inskickad. För att summera den kort: Jag tycker att konserten var bra men inte fantastisk (även fast Dolly såklart är en fantastisk sångerska). Jag saknade den kvicka Dolly: Hon som alltid säger så smart roliga saker. Och då menar jag inte inrepeterade skämt om att det ekar som Grand Canyon mellan hennes tuttar.

Vilken bisarr grej det förresten var med killen som först dök upp som country-boy i busiga snickarbyxor och uppknäppt skjorta och en stund senare i Elvis-mundering. Jag är kanske arbetsskadad av organisationsslimmade indieartister som kompar och körar mot inspelningar av sig själva. Men är det verkligen den killens enda funktion? Att dansa och sjunga under två nummer? Inte kan väl det vara lönsamt. Hoppas att han gör sig själv lite användbar och åtminstone borstar Dollys peruker och putsar hennes stilettos i turnébussen.

Nu lägger jag Dolly bakom mig ett tag för att istället förbereda mig inför dagens kafferep. Kanske måste jag baka om mitt kakbidrag. Drömmarna blev nämligen väldigt hårda. Jag vet inte vad de gamla etikettsreglerna säger men tänk om man inte får någon påtår om ens kaka orsakar tappade plomber. Det borde finnas en speciell kafferepsförsäkring som täcker sånt. Det är trevligare än att någon tar finkoppen ur handen på en.

I morgon kväll är det dags för Darin men tills dess tar jag en ledig och trevlig helg. Jag unnar mig att inte behöva skriva om senaste Good Charlotte-skivan förrän på måndag. Ibland måste man skämma bort sig själv.