Kristin Lundell
Nu är jag tillbaka från Dolly. Egentligen ska jag gå direkt till sängs för att sova några timmar innan det är dags att gå upp med tuppen och skriva recension. Dolly var glittrig, älskvärd och allt sånt. Men det får vi prata om senare. För nu måste jag berätta om en sak som jag lade märke till efter pausen. Framför scenen var nämligen två stora skärmar och den ena hade vinklats så att man från min plats kunde se hur en vit text rullade på den svarta bakgrunden. Det var alltså texterna som rullade samtidigt som Dolly sjöng.
Kanske kan man ha förståelse för att hon vill ha back up med tanke på alla låtar hon skrivit (fast det var ju sina stora nummer hon framförde så de borde hon ju kunna vid det här laget). Men det konstiga var att vita textremsor också rullade mellan låtarna. När hon framförde det så kallade mellansnacket (hemskt ord). Fy vad besviken jag blir! Jag önskar att mina korpgluggar hade missat den detaljen. Hoppas att jag kommer glömma det i sömnen åtminstone. Påminn mig inte i morgon.