Smått och blandat

Medan jag lyssnar på Brett Andersons kommande solodebut Brett Anderson (omdöme efter fem lyssnade låtar är att skivan är bättre än jag trodde. Jag tycker ju egentligen att Brett är lite väl självgod och hade inte så höga tankar om en skiva som bara han ligger bakom och som bygger på bara hans personliga erfarenheter. Men det är väldigt mycket stråkar och Brett som sjunger åh åh åh åh) funderar jag på gårdagens Grey’s anatomy. Jag gillar verkligen den serien. Men frågan är hur de egentligen ska lösa handlingen nu utan att dra allt ett varv till. Det börjar ju bli lite jobbigt att de aldrig riktigt kan bestämma sig vem de ska vara ihop med. Jag hoppas att någon från Izzies bakgrund (kanske hennes bortadopterade barn eller någon gammal kille från trailer-campingen) dyker upp och rör om i grytan.

I dagens SvD Nöje kan man läsa att Take Thats historia ska bli musikal. Det verkar vara en uppåtgående trend att allt fler bandhistorier nu ska sjungas och dansas till. Om jag kommer vara i London när Take That-musikalen går kan det hända att jag måste slinka in och kolla. Jag hade gärna sett den där baletten på på Royal Opera House i London där balettdansöser dansade till klassiska versioner av White Stripes-låtar. Kan inte den föreställningen komma till Stockholm på gästspel? Eller den där balettförställningen som Silverbullit var inblandad i för några år sedan på Kungliga Operan i Köpenhamn. Jag önskar verkligen att jag hade sett föreställningen där Entombed spelade upp till balett på Operan i Stockholm. Förstår inte varför jag inte kom iväg.

Nu kom plötsligt ett vackert klassiskt intro i Brett-låten The more we possess the less we own of ourselves.

Jag verkar vara den enda i Sverige som inte gillar Filip och Fredriks programlederi. Det klagas ju på hur programledarna för Förkväll pratar i munnen på varandra och babblar. Men Filip och Fredrik avbryter ju hela tiden varandra och visst är de ganska babbliga också. Fast på ett neo-grabbigt sätt. Det verkar förresten bli en fin vårdag idag också.