Ett brutet löfte är också ett löfte

Jag vet att jag lovat att denna blogg skulle få bli en fristad i schlagerhetsen. Men det känns lite konstigt om jag konsekvent skulle ignorera det faktum att The Ark blev segrande schlagerpajasar igår. Fast egentligen vet jag inte vad jag ska säga om saken: jag missade finalen igår och har bara hört segerbidraget en (1) gång. Men då tyckte jag att den var lika kul som en blöt glamrockstövel. Kanske kan The Ark istället tävla med en av sina gamla singlar? Jag hade röstat på Echo chamber. Så finns de en chans att de tar hem segern i Finland. Fast å andra sidan: vi ska nog vara himla glada över att Sverige skickar ett bidrag som The worrying kind i år. För alla de länder som inte vet vilka The Ark är kommer de bara vara fem killar i tokiga kläder som spelar glamrock. Och det kommer förhoppningsvis innebära att vi inte vinner stora festivalen och att vi därmed slipper att arrangera spektaklet nästa år. Jag kan bara tänka mig vilken schlageryra det skulle bli om det förutom de hundra deltävlingarna också skulle vara Europa-festivalen i Sverige. Hela våren hade legat i en enda tjock melodifestivalkoma.

Nåväl, nu är cirkusen över på ett tag. För att fira det ska jag rulla in mig i alger på Centralbadet.