Säg det med toner

När jag bläddrade i dagens SvD Kultur fick jag plötsligt syn på en annons för Sångogram. Sångogram alltså! Jag trodde inte såna fanns i Sverige. Det är en kul idé men gud vad jobbigt det skulle vara att öppna dörren bara för att upptäcka en främmande människa som sjunger Bereden väg för herran (enligt företagets hemsida ligger den sången på topp 10) för full hals. Det är ju tillräckligt jobbigt när det ska sjungas på födelsedagar. Var ska man egentligen titta? Ska man skratta eller försöka sig på en uppskattande min?

Fast värre skulle det såklart vara att få ett kyssogram. Eller värst av allt: ett strippogram. Fast det sistnämda finns nog tack och lov inte i Sverige än (meddelande från Kristin kl 21:06: Okej, nu har jag blivit varse att det visst finns strippogram i Sverige). Jag har aldrig skämts så mycket som under Chippendales uppträdande på Solnahallen (jo, jag var faktiskt där i jobbet och ja, jag förstår såklart att ingen tror på mig men det är faktiskt sant). Jag önskar att jag sluppit se den där Fabio-look-a-liken duscha på scen. Åh nej, nu kommer de obehagliga bilderna tillbaka. Måste genast tänka på annat.