Kristin Lundell
Åh vad bra Santa Maria-skivan är. Den och Jamie T:s Panic Prevention är mina bästa skivor hittills i år. Det ska bli kul att se Santa Maria på Debaser Medis på fredag då även den ursöta vintagesynttrion Au Revoir Simone spelar. Deras debutfullängdsalbum The bird of music, som släpps i slutet av februari, är en bra skiva även om jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Jag hade förväntat mig något som var lika underbart som deras mini-album Verses of comfort, assurance & salvation. Alla låtarna där lät ju som soundtracket till Virgin Suicides 3 om det hade funnits en sådan film.
I helgen passade jag också på att plocka fram Jóhann Jóhannssons debutmästerverk Englabörn ur skivhyllan igen. Har märkt att den skivan passar extra bra när det är kallt ute. Vet inte varför det är så. Fast det verkar äntligen som om Sverige nu börjar få upp ögonen för Jóhannssons komponerande. Det är inte en sekund för tidigt. Om någon vill läsa en intervju jag gjorde med honom 2005 finns den här. Fråga mig dock inte varför intervjun är publicerad två gånger efter varann. Jag tror inte att det är en hommage till Björn Olsson som brukar lägga alla spåren en gång till när skivan tagit slut.
I lördags konstaterade jag förresten än en gång att Olssons kräftskiva är ett underbart middagssoundtrack. Fast jag undrar om det är ödet som gör att det sorgliga spåret Smögen alltid dyker upp varje gång någon berättar en ledsam historia. Det lägger en jätterolig Hollywood-effekt på stämningen. Ni måste pröva själva.