Frizonen bruten

Jag hade egentligen lovat mig själv att denna blogg skulle få bli en schlagerfri zon. Ett rum fritt från kommentarer om tonartshöjningar, fula scenkläder och urdåliga låtar. Men jag måste nu bryta löftet och ställa frågan: Varför är folk/schlagertyckare så till sig över The Arks The worrying kind? Den är ju ungefär lika rolig som att sätta ner fötterna i en gammal glamrockstövel full med vatten.

Är det förresten inte såna här bidrag som det brukar drivas med när de kommer från andra länder (tänk Tyskland)? Fem killar i tokiga kostymer som spelar glamrock. The Ark har för övrigt gjort hur många låtar som helst som är bättre än deras schlagerbidrag. Vad mycket bättre det hade varit om de blandat valda delar av Let your body decide, Echo chamber och Clamour for glamour. I schlagervärlden behöver ingen skämmas för att man lånar andras (eller i det här fallet sina egna) gamla melodier och refränger.

För övrigt sammanfattade min kompis Karin skolfröken-Marie Lindbergs vinst på det bästa huvudet-på-spiken-sättet: ”Colin Nutley måste ha ett finger med i spelet”.

Okej, nu återgår vi till ordningen här på bloggen. Om inte ryktet att Morrissey ska ställa upp i den engelska melodifestivalen visar sig vara sant blir denna plats nu åter ett ställe fritt från schlagerkommentarer.