Annons

Faktakollen

Petter Forslund

Petter Forslund

PÅSTÅENDE

Thomas Bodström, socialdemokratisk talesperson i rättspolitiska frågor, debatterade i tisdags kväll mot justitieminister (M) Beatrice Ask i TV4:s Kvällsöppet.

Ett av de ämnen som togs upp var EU:s datalagringsdirektiv, som Sverige ännu inte infört.

Bodström hävdade under debatten (ca 5.00 in på klippet) att Sverige riskerar att få betala 30 miljoner per dag som straff för sin passivitet.

SÅ HÄR ÄR DET

Först – så här gick Bodströms och Asks debatt mer ordagrant:

Thomas Bodström:

”Genom din passivitet har nu Sverige blivit dömda och kommer snart få betala 30 miljoner per dag, så det är man tvungen att genomföra…

Beatrice Ask:

”Nu har du fel, och det var bra…

Bodström:

”Nej det är det som man riskerar att göra”.

Ask:

”… det där har du sagt flera gånger nu. Det är inte 30 miljoner om dan, det är 30 miljoner i en engångssumma, sen kan det prövas igen.”

Bodström:

”Varje dag.”

Påståendet som ska kontrolleras är alltså: Stämmer det som Thomas Bodström säger att Sverige löper risken att ådömas böter på 30 miljoner kronor per dag för att inte ha infört datalagringsdirektivet?

Först – för den som glömt:

EU:s datalagringsdirektiv slår fast att tele- och internetoperatörer måste spara och lagra information om användares telefonsamtal och internetuppkopplingar. Detta för att uppgifterna ska kunna användas för att bekämpa grov brottslighet och terrorism.

Läs mer om direktivet här.

Sverige har, precis som Bodström säger, ännu inte infört direktivet i den svenska lagstiftningen.

Och för detta har Sverige fällts i EU:s domstol för så kallat fördragsbrott. SvD.se rapporterade om själva domen som kom februari i år.

Så – Sverige har inte inför direktivet och för detta dömts i EU-domstolen. Helt korrekt av Bodström så långt.

Men nu blir det snårigare. För i domen mot Sverige finns inget skrivet om ekonomiska sanktioner.

Utan att gå för djupt in på teknikaliteter: EU-kommissionen väckte talan mot Sverige innan Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009.

Och med de regler som gällde då var det upp till kommissionen att först driva ett fall om misstänkt fördragsbrott mot en medlemsstat. Om domstolen sedan slog fast att, jo, här har ett fördragsbrott begåtts, då fick kommissionen gå in och yrka ekonomiska sanktioner i en ytterligare, separat process.

Och så är fallet här – eller rättare sagt, så kan fallet bli.

För än så länge har inte EU-kommissionen lyft något krav på ekonomiska sanktioner i EU-domstolen mot Sverige. I stället pågår fortfarande en så kallad skriftväxling mellan kommissionen och svenska regeringskansliet.

Läget just nu: Kommissionen har bett Sverige följa EU-domstolens dom, Sverige har svarat, men kommissionens tjänstemän är inte nöjda.

– Man har ännu inte fått den information man behöver, en tidtabell eller ett utkast för när lagstiftningen kan vara på plats, säger Love Berggren, pressekreterare för EU-kommissionären Cecilia Malmström, till SvD.se.

– Vi har då återigen bett Sverige att komma in med de uppgifterna, och satt en deadline inom några veckor.

Om kommissionens tjänstemän skulle vara missnöjda även med Sveriges nästa svar – då blir i så fall nästa steg att gå till EU-domstolen med krav på sanktioner.

Så, även om det läget ännu inte har uppstått: visst får det anses vara korrekt att säga att Sverige riskerar sanktioner för sin hantering av direktivet.

Men frågan är om det kan anses vara en rimlig förhandsspekulation att säga att Sverige riskerar böter på 30 miljoner – per dag, som Bodström hävdar.

– Jag har sett spekulationer kring böter, och därför har vi börjat titta på detta. Men det handlar om rätt komplicerade beräkningar, jag kan inte på rak arm säga var nånstans det skulle kunna tänkas landa. Och jag vill ogärna spekulera i juridiken kring detta, säger Love Berggren vid EU-kommissionen.

Anna Falk, departementsråd vid UD:s rättssekretariat, företrädde Sverige vid den första rättsprocessen om datalagringsdirektivet.

Hon konstaterar att EU-kommissionen själva lagt fram ramar och beräkningsmodeller för vilka sanktionskrav som kan bli aktuella gentemot olika medlemsländer.

Exakt hur omfattande ett bötesbelopp skulle kunna bli i det här fallet tycks svårt att bedöma på förhand – kommissionen tar hänsyn till fördragsbrottets svårighetsgrad, varaktighet och behovet av en avskräckande sanktion för att ”undvika upprepning”.

Men en nivå på 30 miljoner svenska kronor låter inte som en orimlig nivå – åtminstone för ett engångsbelopp, anser Anna Falk vid UD.

– Det kan säkert ligga i det häradet. Men samtidigt ska man komma ihåg att något sådant belopp absolut inte slagits fast från kommissionens sida, skriftväxlingen pågår ju fortfarande, säger hon till SvD.se.

Dessutom är det så att EU-domstolen kan besluta om löpande böter från dag till dag, men också om ett engångsbelopp – eller en kombination av båda varianterna. Och vill man sia om hur det skulle kunna landa nu finns inte många tidigare fall att grunda en förhandsbedömning på.

SvD:s Faktakollen har inte lyckats bringa klarhet i exakt hur många fall det handlar om – men olika experter talar om upp till tio fall.

Detta sedan möjligheten till sanktioner infördes när Maastrichtfördraget trädde i kraft år 1993. Ett exempel är Grekland som år 2000 dömdes att böta 20 000 euro per dag i ett rättsfall som handlade om avfallshantering. Samma land fick böta 2 miljoner euro i ett engångsbelopp och 16 000 euro per dag i en dom från år 2009.

I ett annat fördragsbrottsfall från år 2006 dömdes Frankrike till klart högre bötesbelopp. Landet ålades böter på 20 miljoner euro i ett engångsbelopp och dessutom löpande böter på 57,7 miljoner euro per halvår.

– Det man kan säga om EU-domstolens track record är väl att böterna inte varit utformade på något enhetligt sätt, säger Carl Fredrik Bergström, professor i Europarätt vid Uppsala universitet, till SvD.se.

Sverige har inte varit föremål för ekonomiska sanktioner från EU-domstolen tidigare – och där saknas alltså vägledning för vilka bötesnivåer som kan anses troliga denna gång.

Några preliminära belopp i det nu aktuella fallet har EU-kommissionen heller ännu inte skissat på – detta enligt Love Berggren vid EU-kommissionen.

Beatrice Ask grundar sin uppgift på ”ett engångsbelopp på 30 miljoner” på de så kallade standardbelopp som EU-kommissionen räknar på, säger pressekreteraren Martin Valfridsson till SvD.se.

Ett standardbelopp ligger på 2,6 miljoner euro – något mindre än, men ändå hyfsat nära, motsvarande 30 miljoner svenska kronor. Men var hämtar då Thomas Bodström sin uppgift om 30 miljoner per dag?

– När domen kom i våras så diskuterades om det skulle kunna bli aktuellt med ett engångsbelopp, ett vite, eller en kombination av båda. I samband med det gjordes en uppskattning som landade på 30 miljoner i ett dagligt vitesbelopp och det är den siffran jag använder, säger Bodström till SvD.se.

En bedömning han också står fast vid i dag, även om han nu tillägger att det är tänkbart att beloppet både blir högre och lägre.

Vem gjorde den här uppskattningen?

– Den gjordes vid vårt partikansli. Summan kommer från en bedömning av den formel som EU-kommissionen själva använder, där man utgår från ett basbelopp och en koefficient för svårighetsgrad och betalningsförmåga. Då landade man på 30 miljoner, säger Thomas Bodström.

Det höga beloppet är fullt troligt eftersom datalagringsdirektivet värderas som ett mycket tungt direktiv inom EU, enligt Bodström.

– Det är den viktigaste överenskommelsen inom brottsbekämpningen under de senaste tio åren och det är ett hån mot polischefer att den inte är genomförd ännu.

Den formel som Bodström resonerar kring finns i ett meddelande från EU-kommissionen. Där framgår mycket riktigt att det dagliga beloppet räknas fram genom att ett basbelopp justeras upp med hänsyn till fördragsbrottets varaktighet, svårighetsgrad samt medlemsstatens betalningsförmåga.

Å ena sidan är basbeloppet satt till endast 600 euro, motsvarande 5 800 kronor, men å andra sidan säger kommissionen att man har ”ett stort utrymme” när det gäller att bestämma hur svårighetsgraden ska vägas in.

Men med den beräkningsdetaljen är det svårt att komma läng– kommissionens tjänstemän sitter och ser över tänkbara belopp just nu, enligt Malmströms pressekreterare.

Anna Falk vid UD:s rättssekretariat vill heller inte bedöma sannolikheten i den sanktion Bodström flaggar för.

Själv befinner sig Bodström i Kalmar under valrörelsens slutspurt och säger till SvD.se att han inte har möjlighet att redovisa den interna beräkningen för tillfället.

SLUTSATS

Thomas Bodström säger att Sverige dömts för sin hantering av datalagringsdirektivet och riskerar nu att få betala 30 miljoner kronor per dag som straff.

SvD:s faktakoll har visat att Sverige mycket riktigt fällts av EU-domstolen och att det nu kan bli fråga om en process där EU-kommissionen går till domstolen på nytt och kräver att Sverige ges ekonomiska sanktioner.

Ännu har inte så skett – fortfarande pågår en så kallad skriftväxling mellan kommissionen och det svenska regeringskansliet. Vad den kontakten leder till vet ingen säkert i dag.

Faktakollen har vidare visat att beloppet 30 miljoner sannolikt inte är plockat ur luften, utan finns som ett så kallat ”standardbelopp” i kommissionens redovisning för hur de beräknas böteskraven. Standardbeloppet för Sverige är satt till 2,6 miljoner euro, motsvarande runt 25 miljoner svenska kronor.

Bodström uppger också för Faktakollen att grunden för prognosen på 30 miljoner per dag är hämtad från en intern beräkning utifrån EU-kommissionens dokument. Den interna beräkningen har Faktakollen inte kunnat syna närmare.

Olika experter Faktakollen talat med har velat avstå från att bedöma hur trolig eller rimlig Bodströms beräkning kan anses vara. Några tidigare ekonomiska sanktioner mot Sverige finns heller inte att jämföra med.

Grekland, som ligger på ungefär samma nivå för standardbeloppet för engångsböter som Sverige, (2,2 miljoner euro jf med 2,6 miljoner), åkte år 2009 på att betala just runt 2 miljoner euro och sedan ett löpande vite på 16 000 euro per dag (motsvarande runt 152 000 SEK).

Långt från 30 miljoner per dag, alltså. Men – att jämföra med domar och löpande viten mot andra länder kan bli missvisande eftersom flera andra faktorer kan variera, som exempelvis fördragsbrottet art och varaktighet. I det senaste fall som gäller försenat införande av ett direktiv krävdes bara Frankrike på ett engångsbelopp – men vid den tidpunkten hade Frankrike genomfört de önskade åtgärderna (vilket Sverige ännu inte gjort).

SvD:s faktakoll konstaterar att Bodström skulle varit helt fel ute om han hållit fast vid påståendet att ”Sverige kommer snart få betala 30 miljoner per dag…” – för det vet vi inte i dag. Men genom att lägga till ”kan riskera” i replikväxlingen efteråt så placerar han sig i sfären för framtida, i dag inte kända händelser, och uttalandet blir mer svårbedömt.

Faktakollen har inte kunnat finna stöd för att slå fast att Bodström har direkt fel – vi har inte kunnat utesluta att 30 miljoner kronor per dag är en tänkbar påföljd. Något rött ljus blir det därför inte.

Så – grönt eller gult?

Ett grönt ljus skulle kräva ett korrekt och rimligt nyanserat uttalande om hur processen om datalagringsdirektivet kan slå mot Sverige.

Givet att det ännu inte finns något yrkande om ekonomiska sanktioner på 30 miljoner kronor per dag riktat mot Sverige – och att det ännu inte finns något yrkande på sanktioner – så måste Bodströms uttalande ses som hårddraget snarare än nyanserat.

Här får också vägas in att han inleder med att slå fast att Sverige kommer att få betala – först efter Asks inlägg talar han om”kan riskera”.

Sedan kan S-tjänstemännen förstås ha genomfört en fullt rimlig uppskattning av tänkbara böter utifrån EU-kommissionens egna beräkningsformler.

Men frågan är hur de på förhand kan förutsäga vilken svårighetsgrad som kommissionen – och senare EU-domstolen – kommer att anse att Sveriges fördragsbrott uppfyller. Kommissionen anpassar ju sitt utgångsbelopp efter svårighetsgrad och tillåter sig ju då ett ”stort utrymme för skönsmässig bedömning”.

Sammantaget – ett korrekt påstående om verkligheten eller en något hårddragen spekulation om framtida utfall? SvD:s Faktakollen landar på det senare alternativet. Gult ljus, alltså, för Bodströms uttalande att Sverige riskerar 30 miljoner i böter per dag.

En tv-tittare utan förhandskunskaper i EU:s rättsprocesser kan få intrycket av att Sverige befinner sig i en pågående domstolsprocess där det finns ett faktiskt viteskrav på 30 miljoner per dag – men så är det alltså inte.

I stället bedömer Faktakollen att Bodström denna gång rört sig lite för fritt i fältet mellan verkliga sakförhållanden och vad man kan förutsäga om framtiden.

Karin Thurfjell

Påstående:

Så här sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn i SVT:s Duellen som sändes i söndags, och där han debatterade mot S-ledaren Mona Sahlin:

– Vi har nu lyckats få 270 kommuner, tror jag, av landets 290, att vara en del av mottagandet, sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Hur det är:

Enligt Migrationsverkets siffror har bara 168 kommuner idag överenskommelser om att ta emot ensamkommande flyktingbarn. De kommunerna har antingen startat, ska utöka eller ska påbörja mottagande.

Slutsats:

Siffran som angavs i SVT var helt klart fel. Enligt Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius kände Reinfeldt redan när han sa det att det kanske var fel, och därför la han in ett ”tror jag”.

– Det ska vara 168 eller 170, det vet vi. Det blev något snurrigt där, han slant på tungan. Men han kom själv på att det blev fel, direkt efter debatten pratade vi om det, säger Alenius.

Men Reinfeldt gjorde aldrig något försök att korrigera siffran under tv-programmet, och därför får uttalandet rött ljus.

Tobias Olsson



Påstående:

I SVT:s utfrågning av Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand igår torsdag hamnade hon i en diskussion om det som kommit att kallas för en köttskatt – alltså en särskild skatt på animaliska produkter för att minska konsumtionen av till exempel kött. När en tittare undrade vad Maria Wetterstrand tycker om en sådan skatt blev svaret att Miljöpartiet inte föreslagit det. När utfrågaren Mats Knutson hänvisade till ett kongressbeslut svarade Maria Wetterstrand återigen att partiet inte föreslagit någon sådan skatt.

– Vi har inte något kongressbeslut på att vi ska ha en skatt på kött, och vi har inte drivit frågan i riksdagen, sade Wetterstrand.

Hur är det:

Vid Miljöpartiets kongress i maj 2010 sade partiet ja till en motion om minskad klimatpåverkan från kött. ”En fråga för den kommande regeringen”, konstaterade kongressen och gav partistyrelsen i uppdrag ”att ta fram förslag på politiska styrmedel för att minska klimatbelastande köttkonsumtion i Sverige”. Samtidigt gavs också bifall till att partiet ska ta upp frågan i förhandlingar med andra partier.

Motionen går att läsa här (Motion 9.3, sidan 11).

Frågan var också uppe under kongressen 2007. Under rubriken Global miljöpolitik gavs bifall till att Miljöpartiet ”verkar för att Sverige med hjälp av gröna skatter låter den miljöförstöring som köttproduktion innebär avspeglas i priset”. Under samma kongress gavs också bifall till att partiet arbetar för att minska konsumtionen av kött.

Den motionen går att läsa här (Motion 2.1, sidan 9)

Ordet köttskatt nämns inte i besluten, men även i riksdagen har Miljöpartiet tagit upp frågan. I en motion om animalieproduktionens miljöpåverkan skriver partiets representant i skatteutskottet, Helena Leander, att en utredning bör tillsättas om hur animalieproduktionens miljökostnader kan beskattas. Det kan till exempel handla om ändrade skatter på utsläpp av koldioxid och metan, men också om en schablonskatt på animaliska livsmedel, står det i motionen.

– Vi har inte sagt att det exakt måste vara en köttskatt, men vi vill ha någon form av ekonomiska styrmedel för att komma åt animalieproduktionens miljöpåverkan, säger Helana Leander till SvD.se:s Faktakoll.


Slutsats:

När Maria Wetterstrand säger att det inte finns något kongressbeslut på en skatt på kött är det en sanning med modifikation. Kongressen 2007 tog just beslutet att med hjälp av ”gröna skatter” påverka priset på kött. Däremot slår partiet inte fast hur det ska ske – genom en köttskatt eller till exempel höjda skatter på vissa utsläpp. Därmed har hon varken helt rätt eller helt fel – och ljuset blir gult.

Maria Wetterstrand påstår också att partiet inte drivit frågan i riksdagen. Motionen i skatteutskottet hänvisas till enskilda riksdagsledamöter. När SvD.se talar med Wetterstrands språkrörssekreterare Anders Wallner säger han att partiet inte föreslagit en köttskatt i någon budgetmotion och inte aktivt driver frågan. Det är helt korrekt – köttskatt finns inte med i partiets budgetmotioner från den här mandatperioden. Även här handlar det om nyanser i uttalandet – partiet har aldrig föreslagit en köttskatt i riksdagen och motionen i skatteutskottet handlade istället om en utredning av en eventuell skatt. Men eftersom riksdagsledamöter från partiet tagit upp frågan i riksdagen går det inte heller att ge ett grönt ljus på uttalandet. Även här blir det alltså gult ljus.

Dan Nilsson

Påstående:

När de rödgröna den 29 augusti lanserade sitt förslag om maxtaxa i hemtjänsten sade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly att det skiljer 360 kronor mellan den högsta och lägsta timtaxan i kommunerna. Han angav då ingen källa till påståendet. Men i efterhand hänvisar Vänsterpartiet både till en egen utredning de beställt av Riksdagens utredningstjänst och till en genomgång av taxorna PRO har gjort.

Hur är det:

Det finns inget enhetligt system för hur kommunerna tar betalt för hemtjänst. Vissa tar betalt per timme, andra använder sig av såkallade nivåtaxor vilket betyder att man betalar en summa för upp till ett visst antal timmar per månad. Om antalet timmar ökar kan det finnas ytterligare en nivå vilket innebär att summan ökar.

Sveriges kommuner och landsting gör inga sammanställningar av kommunernas hemtjänsttaxor. Den mest fulltsändiga sammanställningen är PRO:s. Enligt den har Sunne den högsta timtaxan i år, 435 kronor. Den lägsta har Järfälla, 77 kronor. Skillnaden är 358 kronor.

Samtidigt finns det redan i dag en begränsning av hur mycket en person behöver betala i hemtjänstavgift per månad. Den är 2010 1 696 kronor. För att räkna ut om en person har möjlighet att betala avgift lägger man samman personens nettoinkomster, även av kapital, och bostadstillägg. Från den summan dras sedan 4 787 kronor om man är ensamstående och 4 045 kronor om man är sammanboende plus den faktiska bostadskostnaden och eventuelle tillägg för fördyrande levnadsomkostnader, exempelvis kostnad för god man. När den uträkningen är gjord ser man om det finns något betalningsutrymme kvar. Om till exempel betalningsutrymmet är 500 kronor får man betala det även om man egentligen når taket på 1 696 kronor. Finns inget utrymme är hemtjänsten gratis.

Reglerna för hur mycket en kommun får ta betalt finns i socialtjänstlagen kapitel 8.

Även om det finns regler som begränsar hur mycket en kommun får ta ut i taxa kvartsår faktumet att det finns skillnader i timtaxan. För den som bor i Järfälla med den lägsta taxan innebär det att man kan få 22 timmar i hemtjänst innan man når taket. Den som bor i Sunne, som har den högsta taxan, kan få knappt fyra timmar innan begränsningsregeln träder i kraft.

Slutsats:

Lars Ohly har rätt när han säger att skillnaden är 360 kronor mellan den lägsta och högsta timtaxan. Att han missar med två kronor får anses som godtagbart. Därför får han grönt ljus.

Men det förtjänar samtidigt att påpekas att Lars Ohly inte redovisar att det redan i dag finns en begränsning av hur mycket en person måste betala per månad för hemtjänst. För väljarna hade en sådan redovisning gett en djupare och mer fulltsändig bild.

Sofia Ström


Påstående:

I måndagens Agenda möttes Maria
Wetterstrand (MP) och Maud Olofsson ( C) för att diskutera vilket
parti som är grönast. Debatten blev livlig och Maud Olofsson
anklagade Maria Wetterstrand för att ”komma med felaktiga
uppgifter”.

Maria Wetterstrand, MP:

– Tittar man på vad den här
regeringen har drivit, så har man gjort rankningar från
internationella miljöorganisationer som visar att Sverige har
sjunkit avsevärt i den internationella rankningen, och
miljöpolitiken där vi har blivit omsprungna av länder som Kina och
Indien.

– Maud Olofsson, C :

Ni väljer att plocka ut en del av
rankningen, bara den delen som handlar om klimatpolitik. I hela
rankningen så ligger Sverige tvåa, bara Brasilien ligger före oss.
Så kom inte med felaktiga uppgifter.

Hur det är:

Enligt Robert Damberg, språkrörssekreterare vid Miljöpartiet är det rankningen av den tyska organisationen German Watch som Maria Wetterstrand syftade på i Agenda.

Miljöorganisationen German Watch gör varje år en genomgång, Climate Change Performance Index, av
industriländernas miljöarbete.

Organisationen samlar då in information från flera miljöorganisationer i alla länder.

Sedan görs en rankning som baseras på tre delresultat:
Utsläppstrender, utsläppsnivåer samt klimatpolitik.

De senaste åren har Sverige legat i
topp och haft bäst resultat sammantaget, men i år sänktes Sveriges
rankning, och vi hamnade på femte plats.

Plats 1-3 i rankningen lämnas tomma
eftersom ”inget land gör tillräckligt för att förhindra
klimatförändringar”, skriver German Watch.

I år blev Brasilien fyra, och Sverige petades för första gången på fyra år ner från toppositionen.

Sämst gick det på området
klimatpolitik, där Sverige sjunkit från plats 10, 2009, till plats 18, 2010, r är tabellerna från German Watch. (De ligger inte utlagda på internet men kan skickas från organisationen vid förfrågan.)

Det gjorde att Sverige bara fick
betyget ”medel” i klimatpolitiken av German Watch, och därmed halkade vi ner i
totalrankningen.

Betyget ”bra” fick något oväntat
en rad flera nyligen industrialiserade länder, som Indien, Mexiko,
Sydafrika och Kina som gjort stora framsteg på
klimatpolitik-området. Flera av dem spelade en konstuktiv roll vid
FN:s klimatförhandlingar. Även England fick betyget ”bra” här, men sämre resultat på andra områden.

– Vi har inte sjunkit avsevärt i den totala miljörankningen, men vi har sjunkit avsevärt i klimatpolitiken. Vi har en bra historia och vi är duktiga på miljöskatter och minskade utsläpp – men vi har tappat i tempo, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Slutsats:

Maria Wetterstrand får rött ljus för sitt påstående att Sverige sjunkit avsevärt i den internationella rankningen. Vi har bara sjunkit en plats. Däremot får hon grönt ljus för att vi sjunkit avsevärt i klimatpolitiken, där vi sjunkit åtta placeringar, och för att påståendet att vi blivit omsprungna av Kina och Indien inom klimatpolitiken. Därmed får Maria Wetterstrand gult ljus.

Maud Olofsson får grönt ljus för sin invändning att i hela rankningen så ligger Sverige tvåa, bara Brasilien ligger före.